ullegulle

Så här ser läget ut i mitt huvud just nu:

Peace & Love - Har aldrig känts svalare. Förmodligen längst ner på listan, trots att den hamnade längst upp här. Bara Turbonegro och SMK som är lite kul.

Arvika - Inte jättedumt, men Depeche tog förmodligen mycket i betalt och framtida bokningar får kanske lida av det? Jag är inte så high på DM.

Siesta - Är bättre än Emmaboda och nästan samma pris. TINC och Tiger Lou lockar lite. Ett alternativ om man vill åka till två festivaler.

Hultsfred - Det kanske starkaste alternativet, jag har väntat i 3 år på The Killers. Men jag vill ha nåt mer som är värt att se innan det är klart. Dessutom vill jag ju till Roskilde.

Roskilde - Idag släpptes det för mig inte helt hatade engelska rockbandet från Southhampton Coldplay, som första släppta band. Jag såg dem i höstas och ska se dem igen i sommar, men jag har inget emot att se dem på Roskilde också. Och de kommer ju boka fler bra, sånt vet man ju. Lite dyrt bara. Kanske.

Vi får se helt enkelt. De som bokar MGMT, Wombats eller JEW ligger bra till.

Eller Nirvana. (Hehe)

Angående min blogg

Matilda säger:
nej [glad smiley som inte kommer med när man kopierar] du skriver ju ltie mer roligare iaf

Måla säger:
Men åh!

Måla säger:
Alt 1: Lite mer roligt
Alt 2: Lite roligare

Sjukt irriterande. Läs och lär eller vad man säger. Lite heter det dessutom.

Jag upplever någon slags konstant trötthet, trots att jag gick och la mig tidigare än på mycket mycket länge igår. Varför?

Förutom Liv i teknikfärg 2-musikvideon så är det roligaste klippet på youtube för tillfället det som Albin har på sin grek-blogg. Kolla in det för jag orkar inte länka.

Jag är så sjukt festival/konsertsåld! Jag trodde att konserten i söndags skulle få mig att överleva till februari, men den hade snarare motsatt effekt. Jag kanskekanske ska se Molotov Jive i Örebro på fredag. Det är fan så mycket mer värt än Ållefestare. Orka festa förresten. Sjukt överskattat.

Luger svarar inte, hata dem. Avgå!

We dance to the sound of silence

Jag måste se MGMT i sommar!

Igår såg jag dansbandet The Gallagherz i GBG. Dom var bättre än väntat. Det fanns faktiskt, hur mycket man än kan tvivla, energi i många låtar. Sen att alla, utom Gem som är lätt coolast (och turnétrummisen som inte är med på bilderna), står som statyer och tuggar gummi är inget man kan ändra på. Det är liksom som att be Pete Doherty att komma ren till ett gig. Eller som att be Krille och Albin framföra Wonderwall. Finns inte.

Masterplan var lätt bäst. Jag hade velat höra massa gamla fina låtar, men vad fan bryr sig Oasis om det? (Dessutom är det så mainstream att be om gamla och rare låtar.) Men jag hade inte haft något emot Gas Panic!, den är varken gammal eller rare. Round are way däremot... fast den har de ju inte kört sedan... 95?

Nu är jag taggad inför Bloc Party och TINC, trots den dryga månadens väntetid. Jag måste se nåt innan dess, ticnet nästa. Hej.

Förut kollade jag på Coldplay's Glastonbury-gig för några år sedan, jag höll på att dö. Ville egentligen bara säga det.

OCH: Videon till Life in Technicolor II är den bästa videon jag sett tror jag. Kolla på den!

The truth is, that I miss you... so.

Vad är det som gör att man vissa dagar har sjukt tråkigt, trots att man gör precis samma saker som en annan dag? Jag har varvat GTA, och nu då? Jag lyssnar på ett mycket soft debutalbum av I Am Kloot och vilar mina fingrar, som sedan igår kväll kämpat med att lära sig diverse Muse-låtar. Jag måste säga att jag är positivt överaskad av mig själv. Jag hade aldrig trott att jag kunde mäta mig med Matthew the fucking greatest Bellamy! Det finns nog ingen musiker jag beundrar så mycket som honom, allround sett. Jag ska också skaffa en liten bil till min gitarr. Och genomskinlig/randig/glittrig/allatre gitarr. Och inbyggd läskautomat i gitarren. Sånt är häftigt, sånt kan Matt.

Vi blev intervjuade idag, av en astüff reporter. Han var egentligen inte så tuff. Men nåt var det. Jag tror inte han kände till NIN och My Bloody Valentine för övrigt. Han reagerade inte alls. Undrar om han känner till hur tuff Matt är. Eller hans gitarr-bil.
(Kolla på HAARP-DVD'n från "WEMBELLEY!!", då fattar ni. Och om ni inte skulle fatta så har ni ändå sett en sjukt grym konsert. Jag ska lära mig solot.)
(Sista raden hade inget med det andra göra, egentligen. Det råkade bara vara samma band)

Script lyckades träffa mitt i prick vid rätt tillfälle, hur töntiga texter de än må ha.

If you see K, will you tell her that I love her? And if you see K, let her know I want her back. If she listens, say I'm missing everything about her. Make sure you say I'm sweet F.A without her.
If you see K...

Jag testade min kompressorpedal idag, den lät snuskigt bra. Fast det är förmodligen bara jag som hör skillnaden, men sådär lite extra skrikigt och frasigt i kanten som jag bara älskar. Sådär älskligt Russel Lissack-igt. Eller lite Wombats, eller Albert Hammond, eller Fix You-outrot, eller Cribs, eller Hard-Fi, eller Hives, eller Hästpojken, eller vissa gitarrsound på dojd och Hagnesta, eller... ja. Men framför allt Bloc Party (Russel Lissack).

Nu vill jag bara ha:

• En fuzzpedal
• Tremolo
• Tuner
• Overdrive
• Flanger
• Nåt annat som låter riktigt riktigt skumt.

Endast Åsa kommer fatta den sjukt fyndiga rubriken. Om hon nu skulle läsa.

Igår och idag har jag kommit fram till en sak. Men tack då.

Dessutom så saknar jag som fan.

Jag har ledsnat på att vänta, ärligt talat jag är trött!

Idag, liksom igår, har jag inte gjort något. Jo, igår hade jag ångest över skolan. Det har jag nog litelite idag också, men det är bättre. Skönt, nu slipper ni oroa er.

Jag har rättat Albin på särskrivningar tre gånger på bara några dagar, vad ska detta leda till? Skärpning nu! Annars ringer jag han på värsta språket. (Han Solo alltså) Fast det skämtet fattar ju inte Albin, för han har inte sett Star Wars. Vänta bara...

Jag hade en lång diskussion med Maxen som jag inte pratat med på år och dagar, tror jag såg honom på Ullevis blöta gräsmatta senast och där var det inte mycket tid för diskussioner. Vi diskuterade Oasis, Glasvegas, Bloc Party, Coldplay och Killers, som idag blev klara för Hultan, vad fan ska jag göra nu? Jag vill ju till Roskilde. Men jaa. Jag har kommit fram till att det är alldeles för tidigt att tänka på sånt. Jag har ändå inga pengar nu. Jag ska råna en bank tror jag. Eller så ska jag råna Simon Bank. Han är förmodligen rik. Helt oförtjänt.

Jag tänkte skriva nåt roligt också, men jag är rädd att jag inte kommer på nåt. Är det ett tecken på nåt dåligt att skriva nåt istället för något förresten?

På fredag morgon ska jag höra Arctic Monkeys live, nu blev ni (dehär ni som jag pratar om, det är de som jag brukar inbilla mig sitter och läser min blogg, höjer på ögonbrynen när jag kommer med sprakande nyheter, rynkar pannan när jag är ledsen, kollar upp alla band jag skriver att jag älskar, och firar med pizza när jag är glad. Och bara för att folk inte ska tycka att jag är sådär jobbigt pity så måste jag väl meddela att jag faktiskt vet att det finns några själar som läser ibland. Hehehe) allt lite avundsjuka va? Dessutom ska jag se Oasis på söndag. Och förmodligen Musik Direkt på lördag.



















Vinnarbilden från Musik Omedelbart, vi är glada egentligen.
(Och minst lika tuffa som på bilden)

Hallå kära vänner!

Igår tävlade vi i Musik Direkt i Tidaholm. 14 band ställde upp, två gick vidare OCH VI VAR ETT AV DEM!!! Det är verkligen heelt jävla sjukt.

Vi var i Tidaholm 9.00 på morgonen, Simon körde oss, såklart. Det finns tydligen två torg i Tdh, vi åkte till fel först. Vi checkade in och fick ganska fula festival-band för 50 spänn.
Efter någon timmes mer eller mindre dödtid fick vi soundchecka, aningen stressigt med max 10min (för mig själv). Sen fick vi coachning av någon, hej och hå vad det gav mycket. Lunchen tillbringades givetvis på en pizzeria vid namn Happy Time (nej, inte den i Fkp). PJ beställde kebab som hon inte ville ha och Tapper fick lök fast ändå inte. Jag blev helt sjukt mätt och levde på det de följande 24h.
Efter lunchen träffade vi två helsköna killar som sysslade med live-looping. Dom var underbara och det tidigare väldigt trötta humöret hos oss fyra bandmedlemmar uppgraderades till ett något mindre trött humör. Iaf för mig. Tapper somnade ju förvisso i en hård biosalongsstol när workshopen var slut. Ehh.
Så småningom så drog själva konserten igång med en underbar konfrensier som både lät och såg ut som Fredrik Wikingsson. Han drog dåliga vitsar och berättade handlingen i bröderna Lejonhjärta med titeln "Falköpings-nostalgi".
Under första akten spelade typ 7 band. Vissa var bra, vissa var sådär och vissa var riktigt bra. Vi spelade som band nr 3 i andra akten. Från och med pausen var vi hypernervösa men ändå ganska peppade. När vi väl kom upp på scenen råder det delade meningar om hur bra vi var.
JAG lyckades göra nästan alla fel man kan tänka sig. Förutom de vanliga som att spela fel ackord, sjunga fel text och spela sönder långfingret så lyckades jag nästan tappa gitarren, stämma om b-strängen otroligt mycket (jag stämde den mitt i låten, och det var inte bara ett varv jag skruvade då...), jag älgade och knockade nästan David. Men vi var tydligen bra iaf. Resten av bandet var lyrisk efter framträdandet. Kul för dem.
Efter ytterligare typ tre band var det återigen dags för paus och juryn bestämde sig. Vinklad var ganska övertygade om att inte gå vidare då många band var vääääldigt duktiga (cred till dem). När besluten var fattade kallades en från varje band upp på scenen och diplom delades ut. Första bandet som gick vidare var ett metal-band från GBG som faktiskt var väldigt bra och framför allt trevliga. När de hade fått sin biljett till semin var jag ännu mer övertygad om att inte bli uppropad, men: med en motivation i stil med "Ett proffsigt framträdande, bra närvaro och otroligt bra sång (höhö, det är jag)... VINKLAD!" Eh.. vi? Sen fick jag den största kramen jag någonsin fått av Tapper, lite skrämmande, men kul.
Så småningom packade vi in oss i Simons bil och åkte mot Fkp och efterfesten som från början var tänkt att vara hos PJ. Jag ringde alla jag kände och skröt om vår bragd, varken pappa eller mina båda systrar svarade. Mamma kan inte använda en mobil.
Efterfesten ägde inte rum hos PJ, jag hade ju ett tomt hus, så efter en snabb visit hos Simon för att hämta diverse rusdrycker anlände vi till Gullbergsgatan. Från början var vi fem glada själar med varsitt glas champagne (supernova). Något senare anlände Krille och Linda för att vara med och fira. Jag blev kanonpackad (jag hade ju inte ätit sedan Happy time-pizzan) och sjöng sönder min röst till Wombats. Erik och Johanna kom efter en något phittad lång promenad på besök och Tapper hämtade Hanna. Jag minns inte riktigt allt som hände, men det pratades mest och spelades gitarr. Klockan fyra knödde jag, PJ och Simon ner oss i min säng. Eller. Jag somnade på sängen varpå de andra två fick lösa situationen på eget vis.
I morse vaknade jag till och från och kände mig ganska sleten. När jag för första gången ställde mig upp i syfte att göra mig i form för att hämta pizza kom mitt livs värsta baksmälla. Jag är fortfarande sådan. Och jag som trodde att jag inte kunde bli bakfull. Wellwell. Det var nog värt det. VI SES I UDDEVALLA!

Tack alla som kom, och alla som inte kom.

Idag kom jag fram till vilket som är världens bästa band. Det är Bloc Party/T(I)NC/Wombats/Jimmy Eat World/MGMT.

Och T(I)NC's nya skiva är det bästa jag hört på sjuuukt länge. Förmodligen sedan jag hörde Wombats första gången för ungefär ett år sedan. Jag ska se dem och det kommer bli mongobra! T(I)NC alltså, inte Wombats. De har för övrigt världens jobbigaste bandnamn, det kom jag och Albin fram till.

Albin gjorde ett omslag till HS som förhoppningsvis kommer ges gratis på lördag.

Idag har jag gjort typ ingenting. Men jag har lyssnat på väääldigt mycket musik. Och jag är fett sugen på att se Franz Ferdinand i mars. Måste SJ fucka upp allt hela tiden? Och imorgon släpps biljetterna till Glasvegas och jag tror inte jag ska köpa några. Hm.

Igår tillbringade jag min något skumma kväll med att lyssna på alla de deppigaste låtarna jag kunde hitta på min dator (det är inte så svårt, jag har gjort en playlist), dricka Spitfire-öl och stirra in i min datorskärm alldeles för länge.

Imorgon ska jag och Albin filma, det kommer bli kanon.

Om ni har möjlighet kan ni väl försöka ta er till Tidaholm på lördag när vi spelar på Musik direkt? Kräm.

Om du en dag vaknar upp och kommer på att du saknar mig
Och ditt hjärta börjar undra var på jorden jag är
Så tänker jag, kanske kommer du tillbaka dit vi möttes en gång
Och du skulle se mig vänta vid slutet av gatan
Jag går ingenstans...

Jag är kvar här, och alla känslor som inte vill lämna mig också. Dom går ingenstans, they can't be moved.

:

'

(

Skolan började igår, nu är det helg. Vilken trevligt termit detta kommer bli. Jag är såå på!

Helger är bra. Då kan man vara vaken alldeles alldeles onödigt för länge. Det är underbart att vägra sova. Att känna ögonlocken bli tyngre och tyngre och veta att det skulle vara så jävla skönt att lägga sig i sängen, men att ändå sitta kvar framför datormaskinen som i mitt fall pratar ryska och piper högt. Visst är det logiskt? Och så kan man lyssna på detdär judebandet från USA som man egentligen inte borde gilla för att de var med och drog igång emo-trenden eller hur det var. Fantastiska stunder, nätterna.

Eller så kan man chatta med folk som inte är online annat än nattetid.

I förrgår vill jag minnas att jag såg delar av grammisgalan på tv4! Det var ganska patetiskt. Men det var roligt att läsa kent-forumets hat efteråt. "Varför var inte kent nominerade till årets live-akt?", "Jag såg Markus nacke en gång!", "Hur kan juryn rösta på TSOOL?", "Varför fick inte Krunegård pris?", "Varför fick inte Krunegård pris?", "Varför är Jocke emot ledladdning?", "Varför är apelsiner orangea, kommer de från Holland?", "Är det verkligen dags att tänka på refrängen? (Det är ju en dag imorgon också, eller?)". Verkligen underhållande forum, i sann Erik-anda.

Fast EMD kunde fått vara utan. Eller så kunde citronen och dess kompanjon som skrivit låten fått priset, tack.

Jag köpte fyra skivor häromdagen, trots att jag inte har råd. Ni får inte veta vilka. Men: Inte Bloc Party, otroligt nog. (Beror nog mestadels på att jag har alla deras)

Mitt i alla emotionella kravaller som tycks pågå för närvarande tänkte jag ta och skjuta problemen åt sidan lite och göra en lite rolig (eller tråkig, vad vet jag?) sammanställning av förra årets konserter, vi skiftade ju faktiskt år nyligen, om någon missade det. Jättepretto. Det är för övrigt ingen speciell rangordning.

The Wombats, Peace and Love
Det är väl ingen slump att den hamnade längst upp, detta kan ha varit bästa konserten jag sett, någonsin. Jag har åtminstone aldrig hoppat som då, och Little Miss Pipedream har aldrig varit vackrare. Dessutom var dom söta.

Coldplay, Stockholm
En helt fantastisk konsert som förmodligen också konkurerar om bästa någonsin. Inledningen med Life in Technicolor och Violet Hill var helt kebabhäftig. Dock var det lite tråkigt att, som alltid, de nya låtarna var väldigt många. Och framför allt att bara 3-4st spelades från X&Y. Fix you bör dessutom vara sist, det är det enda rätta.

Kent, Här och där...
Jag såg Kent 5ggr 08. Detta gör det väldigt svårt att välja ut en bästa. Alla är ju så olika (fan vad klyschigt).. Men Trollhättan vill jag minnas var en jävligt bra konsert. Peace and love var också magisk. Framför allt kul att jag inte visste låtlistan innan, som för övrigt överaskade med massa gammalt kul som Blåjeans, Stenbrott, Ingen kommer att tro dig och Oproffessionell. Slottskogs-giget hade nog bästa låtlistan, ändå var det nåt som fattades. Jag vet inte.

The (International) Noise Conspiracy, Peace and Love
Otroligt nog, när jag tittar tillbaka på det gågna året, och framför allt över P&L, så är ett av de starkaste minnena från T(I)NC's gig. Jag hade hört 1-2 låtar, var astrött och lite småsur på Sugarplum som var ganska sega när jag kom till scenen där Lyxcéns pöjks spelade. När jag gick därifrån var jag räddad för resten av dagen. Sällan har jag sett en konsert med så mycket energi.

Mustasch, Peace and Love
Riktigt bra konsert, förmodligen bättre än den jag såg i GBG bara någon dag innan. Finns inte så mycket att säga. Riff-Ralf är ju bara för häftig.

Mando Diao, Göteborg
Jag måste erkänna att detta Mando-gig faktiskt var riktigt bra, MEN: Varför fan måste ni alltid vänta i sju år innan ni börjar spela? Det förstör. Dessutom har jag verkligen sett dem för många gånger, jag kunde räkna ut vilken nästa låt skulle bli och hur många break som skulle göras i Sheepdog, gör nåt nytt! För övrigt var If I dont live today sjuukt bra live.

Mando Diao, Peace and Love
Verkligen överskattat liveband. Jag blev bara trött av att se dem igen. Det var nästan identiskt med GBG-konserten, fast dålig. Fanns vissa ljuspunkter dock, Mr Moon, Song for Aberdeen och If I dont live today.

Timo Räisänen, Peace and love
Timo är nog fortfarande bästa livebandet jag sett, i konkurens med Coldplay (som jag bara sett en gång dock). Detta var sjätte gången jag såg Timo och trots att konserten var snarlik med den jag såg på Liseberg ca 3 dagar innan så överträffade de sig själva och spelade till sig en av P&L's bästa gig.

Timo Räisänen, Göteborg
Som sagt så såg jag denne Timo med band dagarna innan P&L i GBG. Detta kan ha varit den minst bra Timo-konserten, därmed inte sagt att det var dåligt. Jag skyller på ljudet. Men Pussycat akustiskt var fint. Synd synd att de inte avslutar med With a mask on längre, detta gäller även P&L.

Hästpojken, Skara
Inte helt tokig konsert. Martin Elisson är ju gud typ. Efter Riff-Ralf då. Lena 60 är vacker.

Sugarplum Fairy, Peace and Love
Egentligen ingen dålig konsert, men ändå. Det var lite segt, och att Victor sa "Tack Peace and Love" efter de första tre låtarna i exakt samma tonläge får en att tappa lusten. Det känns lite patetiskt. Mellansnacket sugar oftar med SP. Dessutom var jag väl aningen sliten.

Sugarplum Fairy, Skara
...för i Skara var det bättre drag. Jag stod längst fram och Monika skrek "Fuck me!" till Carl hela konserten. Det sammanfattar väl ganska bra...

Johnossi, Göteborg
Jag måste erkänna att jag blev lite besviken på Johnossi. Det var en bra konsert, men inget mer. Det var ingenting utöver det vanliga. Mer variation hade varit trevligt. De 11 år gamla töntiga killarna som stod vid oss var jobbiga, medans de fulla 18 år gamla killarna bakom oss var lite småkul att lyssna på, sålänge de stod still, vilket de såklart inte gjorde när det spelades på scenen. Family Values var vacker och Pary with my pain var röjig, dock!

Håkan Hellström, Göteborg
Jag hade nästan nästan glömt att jag ens såg Håkan på Liseberg. Det måste vara Sveriges mest överskattade spelning, om han alltid är såhär. Han fick 5/5 i GP, något som jag hur jag än vrider och vänder på det inte kan förstå. Det var verkligen en dålig konsert. Ljudet sög, energin i musiken sög, låtarna sög, publiken (framför allt) sög. Det ska ske mycket för att jag ska orka se Håkan igen.

The Soundtrack of our Lives, Skara
Besvikelse, igen. Jag gillar verkligen TSOOL. De var lätt top 3 för 5 år sen, men deras konsert på kullen var seg. Jag gillar i vanliga fall utdragna instrumentala partier, om de görs på rätt sätt och inte i alla låtar. TSOOL gjorde det på fel sätt i alla låtar. Jag vill se dem igen.

Thåström, Göteborg
Seg får vara det beskrivande ordet igen. Nog för att akustiskt kan vara vackert, men lite mer ös hade det gärna fått vara. Du ska va president var liksom... tråkig.

Kristian Anttila, Skövde
MäCktigt bra konsert, akustiskt i samband med matfestivalen. Den akustiska delen var vacker och jävligt bra, och när nåt lokalt band vid namn The Marrows (tror jag?), vars gitarrist jag kom på att jag såg på tåget till en Mando Diao-konsert, och även att jag störde mig sjukt mycket på honom, kompade Smutser och Paul Weller två gånger om, så blev det till och med röj. Dessutom var han söt. Kristian alltså, inte gitarristen.

SMK, Lidköping
Hahaha. Att Frej var sjuk, att frontfiguren med micken sluddrade i flera minuter om skjortor och att jag var halvpigg efter en inte helt fläckfri klassfest som ägt rum dagen innan gjorde lite att själva musiken inte riktigt koms ihåg. Det var ändå en bra konsert. Tror jag. Jag vill se igen.

Hoffmaestro & Chraa, Peace and Love
Det var verkligen synd att jag var så trött, för Hoffe och gänget gjorde verkligen en bra konsert och jag hade gärna velat röja gärnet till dem. I'm not leaving-låten gjorde ett djupt intryck, även om jag är lite trött på den just nu. Måste ses igen.

The Mischief, Falköping
Detta kan ju tyckas jättefånigt, men sanningen är att Mischiefs spelning på Lokatt i höstas fortfarande får mig att känna mig sådär varm innuti som man kan efter konserter. Det kanske är kärlek, vem vet. Rebel without a cause är en grym låt.

Mustasch, Göteborg
En bra konsert. Det var väl här min beundran av Riff-Ralf startade. Bra låtlista. Lite halvtråkig publik. Lite halvtråkig recension, likt alla andra, typ.

Hellacopters, Peace and Love
Bra konsert. Jag nådde staketet i slutet av konserten, där jag sedan höll mig kvar i MASSA timmar för att stå längst fram på Kent.

Sex Pistols, Peace and Love
Johnny Rotten hade lövdräkt, rött hår, blekt ansikte, fula tänder och extremt ful accent. Två av bandets medlemmar bar Sex Pistols-t-shirt, B!!! Under de första tre låtarna lyftes säkerligen 20pers över mitt huvud och staketet som jag stod fastklämd vid, av samma anledning som avsnittet ovanför. Lite fräckt att ha stått längst fram på Sex Pistols måste jag säga. Trots att de sög.

The Hives, Peace and Love
Ibland kan en alltför röjig publik förstöra en konsert. Detta var en sådan gång. Jag kände för övrigt bara igen två låtar, och de låtarna jag väntade på spelades tydligen i slutet när jag inte var kvar.

Albert Hammond Jr, Stockholm
Förbandet till Coldplay gjorde ett helt okej framträdande, halva konserten var iaf bra. Och de fick mig att upptäcka dem, det var väl det bästa.

Those Dancing Days, Göteborg
Ja, sångerskan har världens snyggaste frill och jag är lite småkåt på den, men deras låtar live var ganska tama. Fast lite söta ändå på nåt sätt. De var för övrigt förband till Mando.

Adam Tensta, Göteborg
Även han var förband till Mando. Han var lite halvrolig och han hade en jättetöntig kille med sig i grön luvtröja som bara stod och diggade i bakgrunden. Vad gjorde han där?

Kan detta ha varit allt? Eventuellt, jag kan hursomhelst inte komma på nåt mer att säga. Dessutom tror jag att ni stackars eventuella läsare klarar er utan fler.

I morse fick jag ett telefonsamtal från andra sidan av planeten. Det var det bästa telefonsamtalet på väldigt länge. Det varade i ungefär två och en halv minut.

Det nya verkar för övrigt vara att ha jävligt lite att säga och därför skapa missbildat små blogginlägg.

Jag är fortfarande ledsen, till och från. Var detta verkligen tvunget att hända?

Äh, jag vet fan inte vad jag ska säga. Jag kommer att sakna. Tack.