20 år!!!!!!
Nu börjar livet. Grattis moi!
Årets album, 4-1
4. Teddybears – Devils Music
Känns typ helt galet o-creddigt att ens ha med Teddybears på en sådan här lista. Det ger jag fan i, så tuff är jag. För i våras kunde jag lyssna på Devils Music typ två gånger om dagen utan att tröttna. Dessutom har det ju handlat mycket om partymusik för mig iår, och finns det något Teddybjörnarna kan så är det att göra grym partymusik. Rent musikaliskt är det inte speciellt varken avancerat eller nyskapande. Men det svänger. Som fääääääääään.
3. Crystal Castles – Crystal Castles (II)
Enligt min Last.fm är Crystal Castles det band jag lyssnat mest på iår (och totalt faktiskt). Det gäller inte bara årets album, utan även debuten. Debuten har ett helt gäng sköna låtar, men som album räcker det inget vidare. Bara att det är typ 17 spår förstör allt. Uppföljaren har förvisso 14, även det något för mycket, men har en helt annan albumidentitet. Det finns en explosivitet som jag egentligen efterlyser hos alla band jag lyssnar på. Den har Crystal Castles. Ena stunden är det en catchy basgång med någon läskig synthslinga, nästa stund är det technoshoegaze i det allra hårdaste laget. Allt detta kombinerat med fantastiska melodier. Och en charmig ”sångerska” som skriker lite oförståeliga fraser med tusen lager effekter på rösten. Fint.
2. Foals – Total Life Forever
Även om Foals debut Antidotes är betydligt ösigare (me likey, hehe) än Total Life Forever så finns det något magiskt med sistnämnda. För det första finns det jag tjatar om hela tiden; dynamik. För det andra är återigen låtarna så jävla starka. För det tredje är det gitarrorgier på varandra i varenda låt. För det fjärde ligger det helt galna trumkomp och dunkar låtarna igenom. Allt samlat i en elegant box (hehe ipren). Hade det inte varit för att albumet tappar lite på slutet hade det varit ett av de bästa jag hört, antagligen. Men nu är det ändå fantastiskt, framför allt fram till overkligt bra Spanish Sahara.
1. Delphic – Acolyte
Man kan väl egentligen säga att Acolyte sammanfattar det jag älskar (iaf senaste året). Det handlar om synthiga discolåtar med fantastiskt snygga gitarrspel ovanpå, samt trummor i nästan Matt Tong-klass. Lägg där till att det finns både riktiga dunderhits och svårare långkörare, alla sammansvetsade i en galet snygg ordning med snygga låtövergångar. Acolyte har faktiskt allt. Allt är på topp. Soundet, dynamiken, svänget, arrangemangen, låtarna, albumkänslan. ALLT!
Sjukt tråkig analys egentligen. Men bättre än så här låter inte 2010. Nothing's wrong today!
Galenskap
Årets särskrivning?
"hälften av alla real och barca fans är bara med gångsfans precis som många barca fans e här! Vi får väl se vad som händer men känner på mig att arsenal kommer vinna och jag hoppas det med inte bara för jag e arsenal fan utan att ni alla j*vla med gångsfans ska hålla käften !"
Hur tänker han? Hade det hetat medgångs fans hade jag inte blivit förvånad, men va?
Årets album, 9-5
9. Two Door Cinema Club – Tourist History
De som känner mig kan antagligen bli något förvånade över en såpass låg placering för TDCC. Det var ju nämligen min största personliga vår-hype, och jag tror till och med att jag kallade dem för ”mitt nya Wombats” någon gång. Det var inte långt ifrån. Sjukt catchy gitarr-disco-låtar med gitarrljud som lät som en mix av Bloc Party och Phoenix. Tro fan att jag föll. Det blev inte sämre av att jag hela tiden visste att jag skulle få uppleva hela kalaset live på Hultsfred (...............). Men Tourist History tappade lite framåt sensommaren, framför allt som album. Det blev lite väl hittigt och avsaknaden av lugnare låtar gjorde albumet lite enformigt. Nu är jag givetvis ändå pepp som fan på att se dem på Emmaboda, och jag älskar fortfarande skivan. Inte riiiktigt Wombats-klass, men det är ändå ett bra betyg.
8. Vampire Weekend – Contra
Förutom att Contra har dynamiken jag saknade på Tourist History så handlar denna placeringen mycket om övertygelse. Jag gillade verkligen inte Vampire Weekend alls för ett halvår sedan. Orka glad musik, typ. Men jag fortsatte lyssna på nya skivan, av någon anledning. Och efter ett tag förstod jag hela grejen. Det var ju bra musik, trots att den var glad. Tänka sig va? Från kasst till topp 8, ganska imponerande, tycker jag. Förutom detta så har Contra årets snyggaste skivomslag.
7. Holy Fuck – Latin
Latin kan egentligen sammanfattas ganska bra med ett ord: sväng. Hur mycket techno jag än nötat iår så kommer jag ändå fram till att band som spelar ”live” med akustiska trummor, livebas osv har en fräckare ljudbild än electro/techno-duor som producerar sina album på några synthar och en Mac. Därför kommer Holy Fuck högt upp. Det, plus att låtarna håller hög klass. För hur bra produktionen än är så behövs bra låtar att producera. Faktiskt.
6. The Chemical Brothers – Further
Chemical Brothers är ett av mina stora buzz-band i år. Utan att räkna speciellt noggrant skulle jag uppskatta att jag köpt flest skivor med dem under 2010. Därför känns det ganska typiskt mig att den skivan jag gillar allra mest är den som släpptes senast. Men Further är verkligen ett sjukt snyggt album. Det liknar på många sätt Holy Fuck-skivan, men vinner på bättre låtar. Varenda låt är kanonsnygg, och de är placerade i en perfekt ordning. Fantastiskt! Dessutom är 9-spårs-album bäst.
Låt: Swoon
5. This is head – 0001
Och precis som med både Holy Fuck och Chemical Brothers så handlar det återigen om svängig, ofta instrumental musik. Hemmagjord disco har det hetat. Inte hemmagjord som i något random band med dåliga musiker, ett taffligt lite surrigt sound (typ No Age, fast dåligt), dåliga låtar och Albin som största anhängare. Utan hemmagjort som i hemmabyggt. ”Vi tar av det vi har, varför krångla till det?” tänkte antagligen This is head när de startade. Återigen ett album byggt på bra låtar. Resultatet blev årets femte bästa album. Varför krångla till det?
God Jul
Och bjuder givetvis på en liten spellista med något mer alternativa jullåtar, plus en riktig klassiker.
Bloc Party hälsar, bevisligen, också.
Embrace citat 8
"Tre avskyvärda människor som borde stannat kvar i buren på livstid..."
Jaha, tänker man då.
Inte topp
Men jag åkte skidor istället.
Dagens Gaffarubrik
Inte så dumt, men tycker synd om The National och AF som måste åka runt till alla som vill lyssna på låten. Kommer bli ett jävla flängande.
Årets album, 14-10
Namnet "Penny Sparkle" klingar väldigt fint. Det låter vackert på något sätt. Passande, med tanke på att skivan är väldigt vacker. Hela albumet består av låtar som släpar sig fram för att slutligen nå något slags klimax, och det är de ställena som gör Penny Sparkle till ett så bra album. Jag har fått rysningar flera gånger. Vackert, sa Bull.
13. Familjen – Mänskligheten
Ninsun Poli verkar inte vara överdrivet populär gästsångerska på Familjens uppföljare till Det snurrar i min skalle. Jag håller inte med. Både hennes låtar och de som Johan TK själv sjunger på är bättre än debutens. Framför allt är det ett jämnt album med svängiga partylåtar, både hits och ”mellanspår”. Dessutom är Det var jag årets bästa svenska låt.
12. The Golden Filter – Voluspa
The Golden Filter är ännu ett band jag lyckades missa på Arvika. Ungefär lika mycket besvikelse där som med Yeasayer. Det hade antagligen varit konstant dansande spelningen lång om jag hade varit där. För dansant electro har ju varit lite av årets signum, för mig. Och därför är det givet att en dansant electrohistoria som Voluspa kommer högt på årsbästalistan. Voluspa har experimentiella ljudmattor till ganska enkla poplåtar med svängiga basgågnar och trumkomp. Ett vinnande koncept, onekligen!
11. Jimmy Eat World – Invented
Jag brukar ofta känna ett behov av att förklara mig när det kommer till Jimmy Eat World. Det känns inte accepterat att gilla dem. Men det gör jag. För när det kommer till att skriva starka låtar så är de bland de bästa jag vet. Invented är inte riktigt lika bra som 2007s Chase this light, som jag brukar kalla hitskivan. Men på Invented finns flera av de här lite lugnare låtarna med sjukt starka refränger som trots en skeptsism inte kan låta bli att fastna. Jag lyckas bli övertygad varenda varenda gång. Svagheten på Invented är en liten avsaknad av albumkänsla. Det känns mer som ett ihopkok med låtar än ett album. Men det gör inget så länge låtarna är så bra som de är.
Låt 2: Littlething
10. Four Tet – There is Love in You
Om jag verkat lite småirriterad över missade spelningar på Arvika innan så är detta snäppet värre. Inte nog med att Four Tet gjort en gudomlig remix på en av mina absoluta favoritlåtar, So here we are, nej de/han (?) har också gjort den bästa ambient-electro-skivan jag hört, so far. There is Love in You är så snyggt producerad, med briljanta melodier och sköna samplingar att jag nästan trillar av stolen, om jag nu skulle sitta på en sådan. Det räcker att lyssna på öppningsspåret för att falla, och det är ganska fascinerande med tanke på att ambient ofta kan vara ganska svårlyssnat till en början.
Angående Washed Out
Platserna 14-10 kommer nog senare idag eller möjligen imorgon.
Huvudström
Årets album, 19-15
I någon låt på detta album, Uffies debut (även om hon tydligen var en såndär myspace-hype typ 06), påstår hon att hon inte ”ens kan sjunga”. Tycker inte det stämmer, men sure, om hon nu vill. Vad hon däremot kan är att blanda sköna beats och melodier med en underbar fuck you-attityd, sånt är så himla fint, som Ronja hade sagt.
Låt: Difficult
18. The Radio Dept. - Clinging to a Scheme
Ett tag var jag nära att utelämna 2010's Radio Dept-fullängdare ur min super-25-listzor, men den letade sig in så småningom. För att den är tight med bra låtmaterial och ett lite enklare sound än tidigare skivor. Det känns liksom behagligt att lyssna på den. Ett litet plus för det alldeles lagom klyschiga mellansnacket mellan spår 1 och 2.
Låt: Heaven's on fire
17. Washed Out – Life of Leisure
Nu är ju detta egentligen inget album, utan en EP. Men med tanke på hur bra den är så spelar det ingen roll. Jag älskar när man smetar ihop musikens olika beståndsdelar till en något otydlig röra. Så känns det med Life of Leisure. Dessutom finns det något pulserande över deras någon slags lo-fi-electro.
Låt: New Theory
16. Klaxons – Surfing the void
Klaxons har gått över till ett något mer distgitarr-baserat sound i sitt andra album. Ungefär motsatsen av vad jag gjort, hehe. Det är heller inte riktigt lika många ”skumma” spår som på debuten, utan mer ett enhetlight tight album, med relativt raka indiepoplåtar. Dock kan jag fortfarande, trots en hel hög genomlyssningar, inte riktigt komma ihåg mer än två låtar i huvudet. Resten är mest som en distad smet som man bara kommer igenom när man lyssnar på skivan.
Låt: Twin Flames
15. Yeasayer – Odd Blood
När Hultan ställde in panikköpte jag en biljett till Arvika. Arvika hade inte jättemånga intressanta akter, men jag försökte lyssna in mig lite på Yeasayer. Alltför många hade skrivit gott om den under våren, tänkte jag. Men jag fattade ingenting. Det var bara konstigt. Marty hade typ dött. Det var inte förrän jag laddade ner Ampling Alp gratis från någon mp3-sida som jag började fastna. Förutom den utmärkta låten innehåller albumet ett helt gäng sköna låtar, som både svänger och sätter sig efter lite inlyssning. Därför känns det lite dumt nu i efterhand att jag missade Yeasayer på Arvika. Jävla öl.
Låt: Amlping Alp
Festivalligan
2. Putte i parken, The Wombats, Den svenska björnstammen
3. Peace & Love, Lo-fi-fnk, The Amplifetes, Kings of Leon
Goes släpp! (Det feta)
Årets album, 25-20
Ibland blir den ganska pretto. Men det är roligt att leka recensent. Jag lovar. Testa.
(Känns gött att liksom säga det innan så att folk fattar att jag inte är så töntig som jag verkar hehehehehe)
25. Hoffmaestro & Chraa - Skank-a-tronic Punkadelica
När Hoffmaestro släppte vad som skulle visa sig vara öppningslåten (inte öppningsspåret, vilket består av lite käcka gitarrer och en robotröst som avslöjar albumtiteln två gånger), Too hype for the radio trodde jag verkligen att det var någon slags demolåt. Det var, och är fortfarande, det fulaste och sämsta Hoffmaestro släppt. Resten av skivan är givetvis inte av samma kvalitet, men lider ändock av bitvis ganska kass produktion. Något som inte hörs alls på debutalbumet. I övrigt är det samma festliga band vi känner igen. Fantastisk spelglädje, variation, musikalitet och danstakter. Det är nytt material som funkar bra på skiva, men ännu bättre live. Och det är ju faktiskt där man helst vill ha dem. Faktiskt.
24. NAS & Damian ”Jr Gong” Marley – Distant Relatives
”Jävlar vilket fräckt samarbete” skulle man ha tänkt när det blev officiellt. Men jag hade inte lyssnat på varken NAS eller Bob Marleys son innan Distant Relatives-projektet, okrädd. Det hindrar mig dock inte från att älska det de fått ihop tillsammans. Hade det inte varit för att skivan blir lite väl lång och seg mot slutet hade den säkert nått en betydligt högre placering.
Låt: Leaders
23. No Age – Everything In Between
Det tog ett bra tag, men till sist fattade jag grejen med No Age och såg igenom surrandet och sprakandet på Everything in between. No Age lyckas få ett ibland enformigt klassiskt shoegaze-sound att inte alls låta shoegaze, utan bara distad rockpop. Ett snyggt album med bra flow och snygga melodier. Dessutom gillar jag textraden ”I want you back underneath my skin”.
22. Toro Y Moi – Causers of this
Detta är ett album jag antagligen kommer ranka betydligt högre om ett halvår. Men det är bra nu också. Som ett lite mer svårlyssnat Neon Indian brukar jag tycka. Och inte riktigt lika glättigt.
Låt: Talamak
21. Kele – The Boxer
När det blev klart att Kele, min one and only, skulle göra ett electroalbum förväntade jag mig en riktig jävla feting partyskiva. Det blev givetvis ännu högre förväntningar när Tenderoni, en av årets absolut bästa låtar, kom. Tyvärr lyckades han inte fullt ut med resten av skivan. Förutom ovan nämnda singel var det bara ett par stycken riktigt svängiga spår, tillsammans med elektroniska halvballader med mer fokus på ljud än på låtarna. Det är ingen dålig skiva, men jag hade hoppats kunna sätta den en bra bit högre upp på denna listan.
20. Caribou – Swim
Swim är en ganska svårlyssnad partyskiva med svängiga låtar dränkta i lite mystiska ljudbilder. Albumet är verkligen ett album, och inte bara en samling låtar. Hits finns det däremot ändå, till exempel öppningsspåret Odessa. Alla indiekids älskar den tror jag. Med all rätt.
My name is Luka
American Football, som jag nämnde för ett tag sedan, är så otroligt jävla cp-bra att jag sprängs och imploderar och sprängs igen. Skivan hade tyvärr försvunnit från spottan för ett tag sedan, men nu verkar den vara tillbaka, förhoppningsvis för att stanna. Skulle den försvinna kan ni köpa den för typ 70-80kr från cdwow. Ni kommer inte ångra det.
Dom låter, förutom helt underbart snyggt, som en korsning av Mew och Efterklang med lite Radiohead-intentioner. Men på ett sjukt mycket mer kliniskt, avskalat och rent sätt.
Galet vackert.
Festivalligan
1. Putte i Parken, The Wombats
2. Emmaboda, Two Door Cinema Club
3. Peace & Love, Lo-Fi-Fnk
Rackets, gadgets!
Det var fräckt som fan igår!
Dagens låt
Jag hoppas få uppleva den på plats.
Oh, electric sharks, no!
Bäst på SVT just nu
1. På spåret!
Bara att få se Kristian Luuk eller Fredrik Lindström hade varit en anledning att se ett program. Nu jobbar de tillsammans i ett program där man dessutom kan nörda sig lite och försöka verka allmänbildad. Tips: Kolla inte med min pappa. Han kan allt.
2. Ung och Bortskämd
SVT ger sig in i dokusåpa-världen, men på ett mycket goare sätt än alla tönt tv3/kanal5-program. Otroligt roande att följa konflikter mellan mer eller mindre blåsta ungdomar. Dock faller programidén lite på att de röstas ut (vilket givetvis är en dokusåpas signum), eftersom de om de blir utröstade inte lär sig något. Har inte riktigt kommit fram till någon annan lösning, men det borde gå att fixa.
3. PSL på festival
Själva programmet vet jag egentligen inte om det är så bra. Ibland kan det kännas jävligt tomt och innehållslöst, men det handlar om festivaler och görs av PSL, och man längtar genast till "campingfesten som aldrig dör" (fan vad jag stör mig på hans blogg) och regnfyllda tält. Mer än så behöver det inte vara.
4. Veckans brott
Egentligen uteslutande pga att Leif GW är världens skönaste människa nästan. Sen är det ganska intressant med klurerirer också. Klureri klureri, som Kjell hade sagt.
TDD
HÄR kan man ladda ner en ny låt gratis från Those dancing days. Låten är något rockigare än debutalbumet, och kanske kan bli något efter några lyssningar, men det är egentligen oviktigt med tanke på vilka fantastiska bilder man får med om man laddar ner låten.
Iaf av de här bilderna.
