ullegulle

Nu är det dags igen! Embrace har bytt signatur och den är minst lika bra som det brukar vara:

""GRISMAEL"... Svinbra låt! :P"

Topp 1 lista över bra slogans på tidningar jag delar ut:
1. Lantbrukarnas tidning - Den glada tidningen

Vem köper inte den liksom?

Hultsfred dog, det vet alla. Vad alla kanske inte vet är att Arvika kanske konkar inom en snar framtid. Tack P&L, Putte i Parken, Close to Home, Kaoss-festivalen och alla andra jävla pissfestivaler i Sverige som bokar samma pissband. Snart är det bara Dylan (läs: Emmaboda) kvar. Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden.


Måste förresten credda WoW iår. Grym lineup, och i princip alla är exklusiva. Även de svenska då.

Idag har jag sökt en jävla massa jobb, faktiskt. Det firar jag med följande bild:




Gött att den är lagom skarp och så.

Saker som hände på Arvika bortsett från banden:

• Jag drack äcklig 7,0-öl.
• Vi såg popluggen.
• Vi hälsade inte på popluggen.
• Jag signerade ännu en demo till Timo.
• Vi träffade Dennis Lyxzén två gånger, båda gångerna i köer.
• Vi byggde skor till Hanna.
• Vi sökte förgäves efter Björnstammen-killarna för fest.
• Hanna fick en stalker.
• Hanna fick en annan stalker.
• Jag beatboxade.
• Hanna snodde sjuuka mängder alkohol.
• En norsk kille visade kuken.
• Det regnade in i vårat tält.
• Jag träffade fotograf-Kim.
• Ronja tröttnade mer eller mindre på Tre apor.
• Vi hånglade under en fisk, två gånger.
• Ronja fick gratis mat. Hon visade tuttarna. (eller?)
• Jag och Ronja gick med i Grön ungdom.
• Ronja gick runt i mina kalsonger en hel dag.
• Jag tänkte ut en låttext i huvudet. Jag kom nästan ihåg den när jag kommit hem. Nästan.

Arvika topp 7 då, Orkar faktiskt inte göra topp 10. Mest för att jag inte orkade se så mycket band. Öl är gott typ.
(Iofs hade jag superäcklig 7,0-öl som var superäcklig, men resultatet var ändå familjärt)

7. Simian Mobile Disco
Det är lite trist att superdansanta technoakter alltid ligger sist. Man orkar aldrig dansa då. Men SMD-showen var ändå fräck, framför allt ljuset var grymt.

6. Kent
Kent är alltid Kent liksom, även om P&L-giget var typ tusen bättre. Låtlistan var ganska trist, men M och MIDVH slår alltid hårt, och jag lyckades återigen fälla tårar. Gay.

5. Invasionen
Det näst bästa med denna spelningen var att de hade någon extragitarrist på vissa låtar så att Dennis fick trolla med micken. Det bästa var att vi träffade samma nämne i langoskön senare under kvällen. En liten extra eloge för hans sköna mellansnack som löd typ såhär: "När vi växte upp så fick man välja. Punk eller synth. Ni var alltså våra fiender. Sen läste jag att de engelska synthbanden inte var överklass utan arbetare som sjöng om socialism. Vafan tänkte jag då."

4. Teddybears
This is head/Teddybjörns-krocken var den värsta av alla. Men vi hann trots allt se knappt 30min av Teddy, och även om det inte kom upp i grym Siesta-klass vardet givetvis party som fan. Men: Verkligen fel scen. Både publik- och scenstorlektsmässigt. (Med tanke på deras scendekoration)

3. Babyshambles
Efter Fuck Forever kom Pete Doherty ut på scenen igen. Ett mycket annorlunda (men inte alls förvånande) extranummer gick ut på att Pete slet åt sig en mick, stammade fram att alla skulle lyssna och berättade att polisen ville göra ett blodtest på honom om han gick av scenen. Hans lösning var att stanna kvar på scenen och dricka vin. Själva spelningen var trevlig, men hade givetvis inte nått topp 3 utan detta.

2. This is head
Det här är huvud är lätt ett av Sveriges bästa liveband. Mer än så finns det inte att säga faktiskt. Jo förresten. Låtlistan var massa ändrad från Popadelica, tumme upp!

1. The Big Pink
Jag har antagligen sett årets bästa spelning. The Big Pink var något av det bästa jag sett någonsin. Fy fan. Det finns egentligen inget att säga. Dom hade en tjej som spelade trummor, hon var cool typ. These girls fall like dominos!

Bubblare: Den svenska björnstammen, Shout out Louds, Timo och Universal Poplab. Tre av dessa missade vi större delarna av pga till exempel regn, felkoll i schemat eller krock.



Emmaboda nästa. (Förresten. Jag kommer lägga upp lite skojiga bilder för att liksom inbilla mig om att alla mina läsare inte läser Ronjas blogg också)(Fast mina kommentarer är ju givetvis bättre, hehe)(Nu kommer hon bli sur på mig, hihi)

Jag har fått en ny design på min blogg. Den har Ronja fixat. Hon gillade inte den gamla. Den nya har jag för att hedra en viss festival. Innehållet kommer inte skilja sig speciellt mycket från innan dock, var lugna.


Man kan köpa superbillig choklad på Hermanssons på ranten. 6 kakor för 15kr. Alla som kommer utnyttja detta pga denna upplysningen måste dock tänka på att inte köpa för många eftersom:
1. Det inte blir några kvar till mig då.
2. Ni blir tjocka.

Angående den där VM-finalen som äger rum om cirkus en timme. Popluggzor håller på Holland. Jag också.

Vet ni hur jävla coolt det är att avnjuta Silent Alarm på svajjig vinyl?

Har hittat min gamla soft air gun. Ska nog ut och skjuta lite på folk ikväll.

En söt tjej?                                                      Ronja?

Olof som jag träffade på P&L?            Wayne Rooney?

Jag vet att ni gillart.

10. Vitalic
Vad vore världen utan lite tung techno från Frankrike?

9. Kings of Convenience
Varmaste konserten, ja. Softaste konserten, yes. Goaste mellansnacket på norska, alla tiders.

8. The Hives
Sjukt röj och en galet full Wayne Rooney (mer om honom senare), i övrigt som Siesta typ. Förutom att en gitarrist var sjuk typ. Inte med iaf. Ersättaren var inte lika tuff, men stor respekt att han lärde sig alla låtar på en eftermiddag typ.

7. Shout out Louds
Riktigt synd att Wolfmother ställde in, nu får vi inte veta (bevisat) om dom hade dragit mer folk. Men SOL var det inget fel på. Riktigt go spelning.

6. Mew
Tredje gången Mew, tredje helt superförändrade låtlistan. Helt jävla sjukt vilket tight band.

5. Den svenska björnstammen
Så dansar vi till dansmusik igen. - Eller varför inte tokröja? Bra att PL satte björnstammen på en scen innomhus så att folk inte fick komma in när det var fullt. Vem vill inte se dem liksom? Lätt större än både SOL, Wolfmother, Morrissey och U2. Tillsammans.

4. Hoffmaestro & Chraa
Hoffe kommer typ alltid top 5, och hade antagligen kommit ännu högre (eller lägre i denna listan) om ljudet inte hade säppat. Men 15k som stormar fram och tillbaka under standardavslutningen The Storm räcker liksom.

3. Biffy Clyro
Jag har inte fastnat supermycket för Biffys musik (än), men dra åt helvete vilket engagemang, energi och känsla.

2. Kent
Det tar nästan emot lite att sätta Kent så högt upp, jag har ju inte nördat mig lika mycket senaste året/n. Men jag kunde inte låta bli att tycka att det var en helt fantastisk spelning. Och hör och häpna, jag fällde faktiskt lite tårar under både M och MIDVH. Det händer inte varje gång.

1. Delphic
"Jag har hört att Delphic ska vara dåliga live" - En kille på campingen som tyckte jag borde sett Cribs istället. Nej, jag ångrar mig inte, eller min PL-biljett. Det kändes lite sjukt att jag köpte biljett mer eller mindre enbart för att se ett band med max 50 pers i publiken, innan konserten. Efteråt kändes det idiotiskt att det öht fanns tvek. Kanske tightaste giget jag sett någonsin, fy fan vad underbart det var. Utan tvekan bäst iår hittils. Suckers!


Och angående den där Hultsfredsfestivalen som jag peppat för hela jävla året (och mer därtill), ni fattar säkert hur jag mår. Tack Arvika iaf.