Nu har jag äntligen gjort klart min muntliga NKP-svenska-redovisning eller vad fan man ska kalla det. Jag ska prata om huliganism, förbannat intressant. Jag kommer med största sannorlikhet röra ihop hela allt och så blir det bara rör rör rör.

Jag vet inte riktigt varför jag började skriva här igen. Jag har egentligen ingenting att tillföra världen.

Ibland mår jag lite halvtaskigt. Jag vet inte vad det är jag saknar. Man ska ju inte sakna. Men det är bara så tomt ibland. Och det är så tydligt att det finns saker som kan ersätta mig på ett sätt som inte skulle kunna göras från min sida. Vad skulle hända om mina kryptiska meddelanden inte fick någon mottagare? Oavsett vad så skulle jag, som mottagare, kunna ersättas. Jag tror det, ibland. Fan vad synd det är om mig egentligen, eller hur? Hoppas fan alla som läser här (vilket jag fortfarande tvivlar på att någon gör) förstår att det verkligen finns saker som är viktigare. Förmodligen är jag bara sådär onödigt självisk som bara jag kan vara. Är det okej att hata sig lite ibland utan att vara emo? Jaaaa, detta är så patetiskt.

Dry your eyes mate,
I know it's hard to take but her mind has been made up.
There's plenty more fish in the sea.