08 Gigs
Mitt i alla emotionella kravaller som tycks pågå för närvarande tänkte jag ta och skjuta problemen åt sidan lite och göra en lite rolig (eller tråkig, vad vet jag?) sammanställning av förra årets konserter, vi skiftade ju faktiskt år nyligen, om någon missade det. Jättepretto. Det är för övrigt ingen speciell rangordning.
The Wombats, Peace and Love
Det är väl ingen slump att den hamnade längst upp, detta kan ha varit bästa konserten jag sett, någonsin. Jag har åtminstone aldrig hoppat som då, och Little Miss Pipedream har aldrig varit vackrare. Dessutom var dom söta.
Coldplay, Stockholm
En helt fantastisk konsert som förmodligen också konkurerar om bästa någonsin. Inledningen med Life in Technicolor och Violet Hill var helt kebabhäftig. Dock var det lite tråkigt att, som alltid, de nya låtarna var väldigt många. Och framför allt att bara 3-4st spelades från X&Y. Fix you bör dessutom vara sist, det är det enda rätta.
Kent, Här och där...
Jag såg Kent 5ggr 08. Detta gör det väldigt svårt att välja ut en bästa. Alla är ju så olika (fan vad klyschigt).. Men Trollhättan vill jag minnas var en jävligt bra konsert. Peace and love var också magisk. Framför allt kul att jag inte visste låtlistan innan, som för övrigt överaskade med massa gammalt kul som Blåjeans, Stenbrott, Ingen kommer att tro dig och Oproffessionell. Slottskogs-giget hade nog bästa låtlistan, ändå var det nåt som fattades. Jag vet inte.
The (International) Noise Conspiracy, Peace and Love
Otroligt nog, när jag tittar tillbaka på det gågna året, och framför allt över P&L, så är ett av de starkaste minnena från T(I)NC's gig. Jag hade hört 1-2 låtar, var astrött och lite småsur på Sugarplum som var ganska sega när jag kom till scenen där Lyxcéns pöjks spelade. När jag gick därifrån var jag räddad för resten av dagen. Sällan har jag sett en konsert med så mycket energi.
Mustasch, Peace and Love
Riktigt bra konsert, förmodligen bättre än den jag såg i GBG bara någon dag innan. Finns inte så mycket att säga. Riff-Ralf är ju bara för häftig.
Mando Diao, Göteborg
Jag måste erkänna att detta Mando-gig faktiskt var riktigt bra, MEN: Varför fan måste ni alltid vänta i sju år innan ni börjar spela? Det förstör. Dessutom har jag verkligen sett dem för många gånger, jag kunde räkna ut vilken nästa låt skulle bli och hur många break som skulle göras i Sheepdog, gör nåt nytt! För övrigt var If I dont live today sjuukt bra live.
Mando Diao, Peace and Love
Verkligen överskattat liveband. Jag blev bara trött av att se dem igen. Det var nästan identiskt med GBG-konserten, fast dålig. Fanns vissa ljuspunkter dock, Mr Moon, Song for Aberdeen och If I dont live today.
Timo Räisänen, Peace and love
Timo är nog fortfarande bästa livebandet jag sett, i konkurens med Coldplay (som jag bara sett en gång dock). Detta var sjätte gången jag såg Timo och trots att konserten var snarlik med den jag såg på Liseberg ca 3 dagar innan så överträffade de sig själva och spelade till sig en av P&L's bästa gig.
Timo Räisänen, Göteborg
Som sagt så såg jag denne Timo med band dagarna innan P&L i GBG. Detta kan ha varit den minst bra Timo-konserten, därmed inte sagt att det var dåligt. Jag skyller på ljudet. Men Pussycat akustiskt var fint. Synd synd att de inte avslutar med With a mask on längre, detta gäller även P&L.
Hästpojken, Skara
Inte helt tokig konsert. Martin Elisson är ju gud typ. Efter Riff-Ralf då. Lena 60 är vacker.
Sugarplum Fairy, Peace and Love
Egentligen ingen dålig konsert, men ändå. Det var lite segt, och att Victor sa "Tack Peace and Love" efter de första tre låtarna i exakt samma tonläge får en att tappa lusten. Det känns lite patetiskt. Mellansnacket sugar oftar med SP. Dessutom var jag väl aningen sliten.
Sugarplum Fairy, Skara
...för i Skara var det bättre drag. Jag stod längst fram och Monika skrek "Fuck me!" till Carl hela konserten. Det sammanfattar väl ganska bra...
Johnossi, Göteborg
Jag måste erkänna att jag blev lite besviken på Johnossi. Det var en bra konsert, men inget mer. Det var ingenting utöver det vanliga. Mer variation hade varit trevligt. De 11 år gamla töntiga killarna som stod vid oss var jobbiga, medans de fulla 18 år gamla killarna bakom oss var lite småkul att lyssna på, sålänge de stod still, vilket de såklart inte gjorde när det spelades på scenen. Family Values var vacker och Pary with my pain var röjig, dock!
Håkan Hellström, Göteborg
Jag hade nästan nästan glömt att jag ens såg Håkan på Liseberg. Det måste vara Sveriges mest överskattade spelning, om han alltid är såhär. Han fick 5/5 i GP, något som jag hur jag än vrider och vänder på det inte kan förstå. Det var verkligen en dålig konsert. Ljudet sög, energin i musiken sög, låtarna sög, publiken (framför allt) sög. Det ska ske mycket för att jag ska orka se Håkan igen.
The Soundtrack of our Lives, Skara
Besvikelse, igen. Jag gillar verkligen TSOOL. De var lätt top 3 för 5 år sen, men deras konsert på kullen var seg. Jag gillar i vanliga fall utdragna instrumentala partier, om de görs på rätt sätt och inte i alla låtar. TSOOL gjorde det på fel sätt i alla låtar. Jag vill se dem igen.
Thåström, Göteborg
Seg får vara det beskrivande ordet igen. Nog för att akustiskt kan vara vackert, men lite mer ös hade det gärna fått vara. Du ska va president var liksom... tråkig.
Kristian Anttila, Skövde
MäCktigt bra konsert, akustiskt i samband med matfestivalen. Den akustiska delen var vacker och jävligt bra, och när nåt lokalt band vid namn The Marrows (tror jag?), vars gitarrist jag kom på att jag såg på tåget till en Mando Diao-konsert, och även att jag störde mig sjukt mycket på honom, kompade Smutser och Paul Weller två gånger om, så blev det till och med röj. Dessutom var han söt. Kristian alltså, inte gitarristen.
SMK, Lidköping
Hahaha. Att Frej var sjuk, att frontfiguren med micken sluddrade i flera minuter om skjortor och att jag var halvpigg efter en inte helt fläckfri klassfest som ägt rum dagen innan gjorde lite att själva musiken inte riktigt koms ihåg. Det var ändå en bra konsert. Tror jag. Jag vill se igen.
Hoffmaestro & Chraa, Peace and Love
Det var verkligen synd att jag var så trött, för Hoffe och gänget gjorde verkligen en bra konsert och jag hade gärna velat röja gärnet till dem. I'm not leaving-låten gjorde ett djupt intryck, även om jag är lite trött på den just nu. Måste ses igen.
The Mischief, Falköping
Detta kan ju tyckas jättefånigt, men sanningen är att Mischiefs spelning på Lokatt i höstas fortfarande får mig att känna mig sådär varm innuti som man kan efter konserter. Det kanske är kärlek, vem vet. Rebel without a cause är en grym låt.
Mustasch, Göteborg
En bra konsert. Det var väl här min beundran av Riff-Ralf startade. Bra låtlista. Lite halvtråkig publik. Lite halvtråkig recension, likt alla andra, typ.
Hellacopters, Peace and Love
Bra konsert. Jag nådde staketet i slutet av konserten, där jag sedan höll mig kvar i MASSA timmar för att stå längst fram på Kent.
Sex Pistols, Peace and Love
Johnny Rotten hade lövdräkt, rött hår, blekt ansikte, fula tänder och extremt ful accent. Två av bandets medlemmar bar Sex Pistols-t-shirt, B!!! Under de första tre låtarna lyftes säkerligen 20pers över mitt huvud och staketet som jag stod fastklämd vid, av samma anledning som avsnittet ovanför. Lite fräckt att ha stått längst fram på Sex Pistols måste jag säga. Trots att de sög.
The Hives, Peace and Love
Ibland kan en alltför röjig publik förstöra en konsert. Detta var en sådan gång. Jag kände för övrigt bara igen två låtar, och de låtarna jag väntade på spelades tydligen i slutet när jag inte var kvar.
Albert Hammond Jr, Stockholm
Förbandet till Coldplay gjorde ett helt okej framträdande, halva konserten var iaf bra. Och de fick mig att upptäcka dem, det var väl det bästa.
Those Dancing Days, Göteborg
Ja, sångerskan har världens snyggaste frill och jag är lite småkåt på den, men deras låtar live var ganska tama. Fast lite söta ändå på nåt sätt. De var för övrigt förband till Mando.
Adam Tensta, Göteborg
Även han var förband till Mando. Han var lite halvrolig och han hade en jättetöntig kille med sig i grön luvtröja som bara stod och diggade i bakgrunden. Vad gjorde han där?
Kan detta ha varit allt? Eventuellt, jag kan hursomhelst inte komma på nåt mer att säga. Dessutom tror jag att ni stackars eventuella läsare klarar er utan fler.
The Wombats, Peace and Love
Det är väl ingen slump att den hamnade längst upp, detta kan ha varit bästa konserten jag sett, någonsin. Jag har åtminstone aldrig hoppat som då, och Little Miss Pipedream har aldrig varit vackrare. Dessutom var dom söta.
Coldplay, Stockholm
En helt fantastisk konsert som förmodligen också konkurerar om bästa någonsin. Inledningen med Life in Technicolor och Violet Hill var helt kebabhäftig. Dock var det lite tråkigt att, som alltid, de nya låtarna var väldigt många. Och framför allt att bara 3-4st spelades från X&Y. Fix you bör dessutom vara sist, det är det enda rätta.
Kent, Här och där...
Jag såg Kent 5ggr 08. Detta gör det väldigt svårt att välja ut en bästa. Alla är ju så olika (fan vad klyschigt).. Men Trollhättan vill jag minnas var en jävligt bra konsert. Peace and love var också magisk. Framför allt kul att jag inte visste låtlistan innan, som för övrigt överaskade med massa gammalt kul som Blåjeans, Stenbrott, Ingen kommer att tro dig och Oproffessionell. Slottskogs-giget hade nog bästa låtlistan, ändå var det nåt som fattades. Jag vet inte.
The (International) Noise Conspiracy, Peace and Love
Otroligt nog, när jag tittar tillbaka på det gågna året, och framför allt över P&L, så är ett av de starkaste minnena från T(I)NC's gig. Jag hade hört 1-2 låtar, var astrött och lite småsur på Sugarplum som var ganska sega när jag kom till scenen där Lyxcéns pöjks spelade. När jag gick därifrån var jag räddad för resten av dagen. Sällan har jag sett en konsert med så mycket energi.
Mustasch, Peace and Love
Riktigt bra konsert, förmodligen bättre än den jag såg i GBG bara någon dag innan. Finns inte så mycket att säga. Riff-Ralf är ju bara för häftig.
Mando Diao, Göteborg
Jag måste erkänna att detta Mando-gig faktiskt var riktigt bra, MEN: Varför fan måste ni alltid vänta i sju år innan ni börjar spela? Det förstör. Dessutom har jag verkligen sett dem för många gånger, jag kunde räkna ut vilken nästa låt skulle bli och hur många break som skulle göras i Sheepdog, gör nåt nytt! För övrigt var If I dont live today sjuukt bra live.
Mando Diao, Peace and Love
Verkligen överskattat liveband. Jag blev bara trött av att se dem igen. Det var nästan identiskt med GBG-konserten, fast dålig. Fanns vissa ljuspunkter dock, Mr Moon, Song for Aberdeen och If I dont live today.
Timo Räisänen, Peace and love
Timo är nog fortfarande bästa livebandet jag sett, i konkurens med Coldplay (som jag bara sett en gång dock). Detta var sjätte gången jag såg Timo och trots att konserten var snarlik med den jag såg på Liseberg ca 3 dagar innan så överträffade de sig själva och spelade till sig en av P&L's bästa gig.
Timo Räisänen, Göteborg
Som sagt så såg jag denne Timo med band dagarna innan P&L i GBG. Detta kan ha varit den minst bra Timo-konserten, därmed inte sagt att det var dåligt. Jag skyller på ljudet. Men Pussycat akustiskt var fint. Synd synd att de inte avslutar med With a mask on längre, detta gäller även P&L.
Hästpojken, Skara
Inte helt tokig konsert. Martin Elisson är ju gud typ. Efter Riff-Ralf då. Lena 60 är vacker.
Sugarplum Fairy, Peace and Love
Egentligen ingen dålig konsert, men ändå. Det var lite segt, och att Victor sa "Tack Peace and Love" efter de första tre låtarna i exakt samma tonläge får en att tappa lusten. Det känns lite patetiskt. Mellansnacket sugar oftar med SP. Dessutom var jag väl aningen sliten.
Sugarplum Fairy, Skara
...för i Skara var det bättre drag. Jag stod längst fram och Monika skrek "Fuck me!" till Carl hela konserten. Det sammanfattar väl ganska bra...
Johnossi, Göteborg
Jag måste erkänna att jag blev lite besviken på Johnossi. Det var en bra konsert, men inget mer. Det var ingenting utöver det vanliga. Mer variation hade varit trevligt. De 11 år gamla töntiga killarna som stod vid oss var jobbiga, medans de fulla 18 år gamla killarna bakom oss var lite småkul att lyssna på, sålänge de stod still, vilket de såklart inte gjorde när det spelades på scenen. Family Values var vacker och Pary with my pain var röjig, dock!
Håkan Hellström, Göteborg
Jag hade nästan nästan glömt att jag ens såg Håkan på Liseberg. Det måste vara Sveriges mest överskattade spelning, om han alltid är såhär. Han fick 5/5 i GP, något som jag hur jag än vrider och vänder på det inte kan förstå. Det var verkligen en dålig konsert. Ljudet sög, energin i musiken sög, låtarna sög, publiken (framför allt) sög. Det ska ske mycket för att jag ska orka se Håkan igen.
The Soundtrack of our Lives, Skara
Besvikelse, igen. Jag gillar verkligen TSOOL. De var lätt top 3 för 5 år sen, men deras konsert på kullen var seg. Jag gillar i vanliga fall utdragna instrumentala partier, om de görs på rätt sätt och inte i alla låtar. TSOOL gjorde det på fel sätt i alla låtar. Jag vill se dem igen.
Thåström, Göteborg
Seg får vara det beskrivande ordet igen. Nog för att akustiskt kan vara vackert, men lite mer ös hade det gärna fått vara. Du ska va president var liksom... tråkig.
Kristian Anttila, Skövde
MäCktigt bra konsert, akustiskt i samband med matfestivalen. Den akustiska delen var vacker och jävligt bra, och när nåt lokalt band vid namn The Marrows (tror jag?), vars gitarrist jag kom på att jag såg på tåget till en Mando Diao-konsert, och även att jag störde mig sjukt mycket på honom, kompade Smutser och Paul Weller två gånger om, så blev det till och med röj. Dessutom var han söt. Kristian alltså, inte gitarristen.
SMK, Lidköping
Hahaha. Att Frej var sjuk, att frontfiguren med micken sluddrade i flera minuter om skjortor och att jag var halvpigg efter en inte helt fläckfri klassfest som ägt rum dagen innan gjorde lite att själva musiken inte riktigt koms ihåg. Det var ändå en bra konsert. Tror jag. Jag vill se igen.
Hoffmaestro & Chraa, Peace and Love
Det var verkligen synd att jag var så trött, för Hoffe och gänget gjorde verkligen en bra konsert och jag hade gärna velat röja gärnet till dem. I'm not leaving-låten gjorde ett djupt intryck, även om jag är lite trött på den just nu. Måste ses igen.
The Mischief, Falköping
Detta kan ju tyckas jättefånigt, men sanningen är att Mischiefs spelning på Lokatt i höstas fortfarande får mig att känna mig sådär varm innuti som man kan efter konserter. Det kanske är kärlek, vem vet. Rebel without a cause är en grym låt.
Mustasch, Göteborg
En bra konsert. Det var väl här min beundran av Riff-Ralf startade. Bra låtlista. Lite halvtråkig publik. Lite halvtråkig recension, likt alla andra, typ.
Hellacopters, Peace and Love
Bra konsert. Jag nådde staketet i slutet av konserten, där jag sedan höll mig kvar i MASSA timmar för att stå längst fram på Kent.
Sex Pistols, Peace and Love
Johnny Rotten hade lövdräkt, rött hår, blekt ansikte, fula tänder och extremt ful accent. Två av bandets medlemmar bar Sex Pistols-t-shirt, B!!! Under de första tre låtarna lyftes säkerligen 20pers över mitt huvud och staketet som jag stod fastklämd vid, av samma anledning som avsnittet ovanför. Lite fräckt att ha stått längst fram på Sex Pistols måste jag säga. Trots att de sög.
The Hives, Peace and Love
Ibland kan en alltför röjig publik förstöra en konsert. Detta var en sådan gång. Jag kände för övrigt bara igen två låtar, och de låtarna jag väntade på spelades tydligen i slutet när jag inte var kvar.
Albert Hammond Jr, Stockholm
Förbandet till Coldplay gjorde ett helt okej framträdande, halva konserten var iaf bra. Och de fick mig att upptäcka dem, det var väl det bästa.
Those Dancing Days, Göteborg
Ja, sångerskan har världens snyggaste frill och jag är lite småkåt på den, men deras låtar live var ganska tama. Fast lite söta ändå på nåt sätt. De var för övrigt förband till Mando.
Adam Tensta, Göteborg
Även han var förband till Mando. Han var lite halvrolig och han hade en jättetöntig kille med sig i grön luvtröja som bara stod och diggade i bakgrunden. Vad gjorde han där?
Kan detta ha varit allt? Eventuellt, jag kan hursomhelst inte komma på nåt mer att säga. Dessutom tror jag att ni stackars eventuella läsare klarar er utan fler.
Kommentarer
Postat av: Gillbert
Håller med om att det är konstigt att Håkans spelning på Liseberg fick 5/5. Jag tror inte att de vågar ge honom något annat i GP. Men en 5 var han faktiskt inte värd. (Även om jag tycker att han är bra, vilket inte du tycks göra)Kent i Trollhättan var bra. Till min stora lättnad komenterade de inte att spelningen var på alla hjärtans dag. Det var lagom mycket folk. Det kan vara bra när man är med i under 1.60 klubben och vill så längst fram utan att bli mos. (Vilket jag för övrigt blev på P&L, var en av alla de som blev överlyft över staketet)
Trackback
