Jag vet att ni gillart.

10. Vitalic
Vad vore världen utan lite tung techno från Frankrike?

9. Kings of Convenience
Varmaste konserten, ja. Softaste konserten, yes. Goaste mellansnacket på norska, alla tiders.

8. The Hives
Sjukt röj och en galet full Wayne Rooney (mer om honom senare), i övrigt som Siesta typ. Förutom att en gitarrist var sjuk typ. Inte med iaf. Ersättaren var inte lika tuff, men stor respekt att han lärde sig alla låtar på en eftermiddag typ.

7. Shout out Louds
Riktigt synd att Wolfmother ställde in, nu får vi inte veta (bevisat) om dom hade dragit mer folk. Men SOL var det inget fel på. Riktigt go spelning.

6. Mew
Tredje gången Mew, tredje helt superförändrade låtlistan. Helt jävla sjukt vilket tight band.

5. Den svenska björnstammen
Så dansar vi till dansmusik igen. - Eller varför inte tokröja? Bra att PL satte björnstammen på en scen innomhus så att folk inte fick komma in när det var fullt. Vem vill inte se dem liksom? Lätt större än både SOL, Wolfmother, Morrissey och U2. Tillsammans.

4. Hoffmaestro & Chraa
Hoffe kommer typ alltid top 5, och hade antagligen kommit ännu högre (eller lägre i denna listan) om ljudet inte hade säppat. Men 15k som stormar fram och tillbaka under standardavslutningen The Storm räcker liksom.

3. Biffy Clyro
Jag har inte fastnat supermycket för Biffys musik (än), men dra åt helvete vilket engagemang, energi och känsla.

2. Kent
Det tar nästan emot lite att sätta Kent så högt upp, jag har ju inte nördat mig lika mycket senaste året/n. Men jag kunde inte låta bli att tycka att det var en helt fantastisk spelning. Och hör och häpna, jag fällde faktiskt lite tårar under både M och MIDVH. Det händer inte varje gång.

1. Delphic
"Jag har hört att Delphic ska vara dåliga live" - En kille på campingen som tyckte jag borde sett Cribs istället. Nej, jag ångrar mig inte, eller min PL-biljett. Det kändes lite sjukt att jag köpte biljett mer eller mindre enbart för att se ett band med max 50 pers i publiken, innan konserten. Efteråt kändes det idiotiskt att det öht fanns tvek. Kanske tightaste giget jag sett någonsin, fy fan vad underbart det var. Utan tvekan bäst iår hittils. Suckers!


Och angående den där Hultsfredsfestivalen som jag peppat för hela jävla året (och mer därtill), ni fattar säkert hur jag mår. Tack Arvika iaf.