Efter 2-0 mot Aston Villa på Spurs-forumet.

"Har aldrig sett mig som fotfetischist men Modrics fötter är bland de finaste i världen"


Vad tror ni Hultan bokar? Jag är så nyfiken så.

Kent har lagt upp lite random bilder på startsidan. Känns det som att de håller på med något nytt eller har Sami bara råkat köpa en kamera?

Vi väntar med spänning. Om än inte lika stor som för några år sedan.

Det är inte helt superofta jag lägger upp Youtube-videor. Men när The Big Pink släpper nya fantastiska låtar med musikvideor som är sådär lagom sköna kan inte ens jag låta bli.

Känns som denna Superman-låt kommer briljera i många månader framöver.

Lika som Bine





(nej, det är inte jag)

Här kommer dessutom en sköning till låt som jag impulsköpte på iTunes häromdagen. Den låter som sån där go danspopmusik som jag lyssnar på konstant nuförtiden. Det märker ni ju själva förresten.



Young Empires heter bandet/duon/trion/killen/tjejen/kvartetten/kollektivet/hobbyföreningen/whatever.

Ja, så gick det med att uppdatera mer frekvent. Men jag har en bra bortförklaring. Jag spenderar nämligen återigen, för tredje gången, onödigt mycket tid med att nöta Prison Break säsong ett. Bra bortförklaring? Nja, kanske inte. Mitt dåliga samvete tvingar mig att trycka fram ett litet musiktips som tröst.

The New Division gör den här lugna goa eletron med ganska lågt tempo men fortfarande med mycket tyngd. Tänk er vilket chillwave-band som helst, men med lite mer konkret ljudbild. Mer välproducerat är kanske att ta i, men ett tydligare pop-sound. Det finns även något brittpopskt över det, vilket antagligen grundar sig dels i sångarens mysiga röst och dels i de suveräna The Edge-gitarrerna som kommer in då och då.

En EP och ett album finns på Spottan. Typ här.

Så här kommer P&L-affischen se ut nästa år.

Nä, det kommer den inte. Men vissa av dessa bör vara med. Varför? Därför:

Red Hot Chili Peppers
Är typ superstora och passar superbra in på P&L och är dessutom ganska passé med bara någon originalmedlem kvar. För dyra? Möjligen, men de verkar ju gilla att kräma på nuförtiden.

The Killers
Ofantligt oheta ända sedan 2009. Då spelade de på bästa festen. Nu kommer de spela på sämsta festen och 45k fjortonåringar kommer gasta efter Human. Den kommer inte att spelas två gånger på ren impuls.

Blink-182
Vet nästan inget om dem förutom att de spelar typiskt amerikansk skatepunk. Sånt gillar P&L. Sånt gillar deras besökare. Deras besökare gillar ju dessutom alla stora band, bra som dåliga. Här får de ett av det senare.

Swedish House Mafia
Cred till bokningen, även om det inte är överdrivet bra. Men iaf väldigt väldigt exklusivt. Har aldrig spelat tillsammans i Sverige. Redan förra sommaren ryktades det om en svensk festivalspelning. Det blev inte av, men blir det av i sommar känns det rimligt att P&L vinner dragkampen.

Franz Ferdinand
Franz är ett sånt band som egentligen är lite för bra för P&L. Men ibland sticker de ju upp med några sådana, antagligen bara för att de råkar vara tillgängliga just den helgen. Det kommer göra ont i mig om det slår in. Min Kapranos tillsammans med alla oäktingar till festivalare, usch.

Tiesto
Nu när de verkar insett storheten i elektronisk dansmusik passar ju "världens största dj" kanonbra in i startfältet. Dessutom bara ÄLSKAR de ju att boka band/artister som spelade på Way out West året innan.

Rise Against
Har en dunderhit som kommer locka massor av typiska P&L:are. Har spelat flera gånger i Sverige innan, nu vaknar seg-Borlänge till liv och slänger fram plånboken.

The Script
Skrev jag redan förra året. Slog inte in då. Vet inte om de hade släppt den dåliga uppföljaren då, men nu har de det. Den är kass och alla kommer bara vilja höra hiten från första skivan.

MGMT
Var också med på förra årets lista. Kids drar folk. Otroligt passé band.

Veronica Maggio
Behöver väl egentligen inte säga så mycket här, mer än att poängtera att det inte spelar någon som helst roll för P&L att hon spelade året innan.

Den svenska björnstammen
Ingen vildgissning heller. Det var en cool bokning när de spelade inomhus i ett knökfullt och genomsvettigt hotell-isch. Nu är Vart jag mig i världen vänder Spotifys mest spelade låt i Sverige och campingbesökare kommer vallfärda till scenen.

The View
Vet inte om The View räknas till engelsk indierock, men de brukar ju alltid ha med en drös sådana. Gärna de mest intetsägande av alla. Bingo!

Momford & Sons
Helt galet önskade. Endast en turnéplankrock kan hindra dem från att få spela inför en gigantisk publek som tipsat sina kompisar om lite "chill musik".

We Are Scientists
Ganska kul band egentligen och jag hade inte tackat nej till att se dem. Men de går in under indierock-delen. Utfyllnad liksom. Kommer också bara råka passa in i turnéschemat.

Adrian Lux
Från underground till världskändis skrev gaffa tror jag. Då hugger P&L direkt.

Two Door Cinema Club
Två år efter den planerade Sverigepremiären i Hultsfred och ett år efter Emmabodagiget som dödade Ronjas fot. Nu kommer de tillbaka med samma låtar för alla som inte hunnit upptäcka dem förrän nu.

Foster the People
Gjorde Sverigepremiär på Hultan. Ett år senare fattar P&L grejen. Folk kommer kalla bokningen för "fräsch" och Aftonbladet kallar Pumped up Kids för 2011 års indiepopdänga. Inga konstigheter.



Och så givetvis alla dessa oändliga skittråkiga svenska bokningarna som är med varje år och överallt på alla festivaler.

Vågar någon utmana mig?

Visste ni att min favorit släppt en ny EP? Det har han. The Hunter heter den och den låter ganska mycket i stil med The Boxer, men ändå ganska mycket skillnad. Den känns både enklare och svårare, popigare och tyngre och mer och mindre Bloc Party.
Men framför allt så låter det väldigt väldigt mycket som att den kommer ut 2011.

Han har dragit ner tempot och dragut upp på melodierna. Inte lika mycket tunga beats och skrik-Kele-meningar. Vi känner igen rösten och sångmelodierna, men där Bloc Party har speciella gitarrer och en gudomlig trummare bakom har Kele ett betydligt mindre originellt elektroniskt sound bakom sig. Inte för att det nödvändigtvis blir sämre för det, det hade tex varit skittrist om EP'n lät precis som BP. Men jag kan tycka att den är aningen identitetslös. Det skulle kunna vara väldigt många andra band också. Eller electrohouseproducenter/artister. Sådana som översvämmar popmusiken. Som tur är så gör Kele sin grej väldigt mycket bättre än de flesta andra. Synd bara att han inte riktigt tog det ett steg till.

Jag kanske låter lite bitter nu, men jag har redan beställt EP-12"an och kommer säkerligen tycka mycket om den när den knackar på min dörr.

Att ett av världens största band, Coldplay, råkat släppa ny skiva är inte helt okänt. Att tillhörande singlar som släpptes innan var helt hutlöst dåliga har nog också de flesta snappat upp. Men att bandet antagligen hade tankegångar i stil med nedanstående hade nog inte folk väntat sig.

- Okej, Viva-skivan blev bra. Tematisk och lite nyskapande. Dessutom verkade folk gilla våran hit. Hur ska vi toppa detta?
- Tycker ändå Viva var lite för svår. Jag menar... de här mystiska 42 och Yes, sånt kan man väl inte syssla med i dagens popvärld?
- Nä, vi tar bort alla konstiga spår. Vem vet, vi kanske kan fylla ut dem med några hits? Förra skivan hade ju trots allt bara en.
- Ja, fler låtar på radion måste vi sikta på! Om vi får folk att tro att vi anlitat typ tvåhundra producenter, välkända och prisbelönta, kommer folk inte bry sig om att hela nya skivan verkar körts i ett Mix Megapol-filter. "Grymt producerat!" kommer de bara tänka ju.
- Men hur ska vi vidga oss ännu mer? Jag menar. Indie var kul för 20 år sedan. Nu är det de stora arenorna som gäller.
- Javisst, jag gillar all musik. Bryr mig inte om genres. Det var ju därför vi gjorde ett samarbete med Jay-Z. Och Chris, visst gjorde du nåt med Kanye också?
- Absolut, vem ska vi ha med nu då? Vad gillar folk nu?
- Han Justin Bieber verkar folk gilla, ska vi fråga honom?
- Redan gjort, han var upptagen med sin självbiografi.
- Okej... men eftersom alla nya låtarna ändå låter som random R'n'B-dängor borde väl RIHANNA passa utmärkt?
- DÄR HAR VI DET!
- Och så ska låten verkligen låta som en Rihanna-låt också.
- Klubbat.
- Okej, vad kan vi mer göra då?
- Alltså. Jag orkar inte lägga ner så mycket tid på text och musik denna gången. Så jävla drygt äre. Vad jag däremot tycker är kul är att göra fräcka omslag i tusen färger. Och varför inte ge varje låt var sin symbol?
- Blir inte det liiiite pretto?
- NEJNEJ, TVÄRTOM! Folk gillar mystik nu för tiden.
- Tror du folk kommer uppfatta symbolerna som mystik då?
- Självklart. Symboler = Mystik. Fattar ju alla.
-Eh, jaja. Vi kör på det då. Bara det säljer. Och jag vill ha en ny keps.
- Bra.
- Men ska vi inte ha kvar nåt från våra gamla grejor? Tänk på våra hc-fans?
- Jo det är klart...
- Men dehär arenorna som vi gillar så mycket. Där gillar ju folk att skrika och gasta och sjunga med! Skulle vi inte kunna göra skivan till en allsångsskiva?
- Jo det skulle funka! Men inte för mycket text då. Sånt kan inte folk lära sig.
- Nä, men lite text måste vi ju ha.
- Jo ja. Annars blir det kanske lite trist. Men vi kan ju bestämma att varje låt måste han minst 30% aoohande med, annars blir den en b-sida. Eller förresten. B-sidorna måste också ha aooh. Under 30% = Död låt.
- Perfekt!
- Sen tycker jag gitarrer är lite passé. Nu vill folk kunna partaja till musik.
- Sant. Vi har med lite gitarrer, men det mesta ska låta elektroniskt.
- Fast vi har ju alltid gillat Kraftwerk.
- Ah, men nu ska det låtar lite dåligt också.
- Ah just det.
- Namn på albumet?
- Det får hänga ihop med symbolerna. Jag klurar ut något märkligt.
- Inget som går att uttala bara.
- Självklart.
- Känner vi oss klara där? Har lite bråttom iväg hem. Måste byta ut tejpen jag har runt fingrarna.
- Vi kör på det. Jag ringer skivbolaget och säger att vi har nåt stort på gång.
- Bra, ses!
- Cya!

Alltså, kan inte folk bara erkänna att jag är bäst ingen protest 100% cool dude?



Gillar förresten att lillkillen bakom Odd future var en lilltjej. Älskar också påpekandet av detta. Skulle uppskattat mer sådant.

EDIT: Peace & Loves egna syn på saken: "Världsstjärnan inom electro kommer till Peace & Love"

Haha, sicka jävla goingar dom är.

Ja, faktiskt. En dag går drömmarna i uppfyllelse.


9. Blackbird Blackbird
Egentligen vore det väl inte helt optimalt att påstå att Blackbird Blackbird är något enastående livefenomen. Han liksom mest står där, trycker på lite knappar och sjunger kanonfint med flera lager chillwave-filter på rösten, samtidigt som hans extra-live-musiker mest verkar överrumplad över hur fräckt det är att stå på en scen.
Men till skillnad från Washed Out så låter BB fortfarande chillwave. Och det låter bra. Det kan diskuteras hur live det egentligen är, men visst fan svänger det precis så man vill att ett sådant här gig ska göra?

8. OFWGKTA
Vad ska man egentligen säga? Så fort lillkillen som tar plats bakom dj-båset syns på scenen släpps alla hämningar nedanför scenen och publiken går bananas. Värre blir det när ytterligare ett antal medlemmar gör entré, och då har ändå inte Tyler synts till än. Bara en ensam stol på mitten av scengolvet. Där ska han förstås sitta. Efter någon låt kommer han inhoppandes, hade han kryckor eller inte minns jag inte, och han skulle antagligen inte märka någon skillnad själv heller.
När alla samlats efterföljer en urspårad spelning med tunga hiphop-beats, frenetiskt rappande, många crowdsurfingar (både av publik och kollektivmedlemmarna själva) och ett sanslöst publikgensvar. Tyler berättar att han trodde det skulle bli skittrist att spela i Sverige eftersom det hade varit det i Schweiz tidigare under turnén, men det blev det inte. Publiken svarar WOLF GANG WOLF GANG eller Free Earl!. Efter Yonkers gick jag och såg något annat. Hade liksom fattat grejen då. Fräck grej.

7. Duck Sauce
Antagligen blir detta väldens mest meningslösa "recension" som säger väldigt väldigt lite om hur bra spelningen var. Sanningen är nämligen att vi bara såg en och en halv låt där den hela givetvis var Barbra Streissand. Och liksom vad tror ni? Det var givetvis helt fuckat röj i publiken och så mycket mer än så finns det inte att säga. Det var ingen spelning jag kommer ha kvar i minnet i stil med Tinc på Sticky eller Klaxons på Hurricane. Men dansandet, tågandet och festivalandet under Barbra Streissand på Hultsfred går till historien på ett annat sätt. Året Hultsfred återuppstod, året Jocke åkte med bilen som tömmer bajamajorna och året Duck Sauce hade en upplåst säkert 10m hög anka på scenen.

6. Red Sparrowes
Jag såg inte hela Red Sparrowes heller. Jag satt mestadels av konserten längst bak i en mer eller mindre tom teaterlada och gungade huvudet fram och tillbaka. Jag har aldrig sett något postrockband live förut, men jag bara antar att det ska vara så tungt. Bandmedlemmarna på scenen ser svåra ut, har förmodligen långt hår som hänger ner över ansiktet och söker sina blickar mot scengolvet. Men de spelar förbannat bra. Energiskt, hårt och supertight. Efter en stund går jag därifrån. "Synd att man ska vara så trött på festival" tänker jag.

5. Beach House
Trots fullständigt urusla väderförhållanden lyckades Beach House leverera en ack så vacker spelning. Det hade helt enkelt inte kunnat bli bättre än det blev, med rådande omständigheter. Det spöregnade konstant och blåste dessutom en hel del, men publiken stannade kvar och lyssnade på den drömska indiepopen som antagligen gör sig bättre på någon mystisk ö eller liknande. Victorias röst är lika snygg som hon själv och den andra nissen växlar lite mellan att stå och att sitta på sin pinnstol och spela gitarr. Det låter helt fantastiskt bra egentligen, framför allt episkt. Synd bara att vädergudarna inte höll med.

4. Star Slinger
Star Slinger vinner tävlingen i att trycka på flest knappar på charmigast sätt överlägset. Hundratals olika rytmer och samplade melodier trollar han ihop till den vackra blandningen som utgör Star Slingers soul-electro. Samtidigt står han där och bara ser så jävla go ut. Med sitt skägg. Lätt gungande fram och tillbaka. Och varje gång han lägger in ett nytt ljudspår lägger han till en extra armrörelse eller någon schysst hiphop-pose.
Musiken låter superbra. Det svänger konstant genom hela spelningen och publiken guppar upp och ner längst ner i ladan. Alla ser ut att bo på Beyond Retro. Det gör ingenting. Star Slinger är lika bra för det. Han avslutar med en Gold Panda-remix. Livet känns bra.

3. The Prodigy
Publikutrymmet vid Pampas är, för en gångs skull, fullt. Det var till och med kö vid camping-entrén. Regnet öser ner i samma mängd som det gjort resten av dagen. "Jag ska försöka hålla armarna innanför regn-ponchon denna konserten" tänker jag. Efter två låtar har jag tagit av både regn-pocho och jackan under.
Man kan säga vad man vill om Prodigy och hur cheesy och rent utav äckliga dom är. Framför allt ganska töntiga när dom skriker "Come an my warriors!" ungefär femton gånger mellan varje låt. Men vad som däremot inte kan förnekas är att Prodigy gjort - och gör - enastående bra musik. Under detta filter av 90-talsrave och tv4-familjeprogramstempohöjaremusik finns det olidligt bra melodier och framför allt enorma mängder energi.
Prodigy-killarna börjar bli rejält gamla, och sönderknarkade. Men dom båda sångarna springer fram och tillbaka medans livetrummisen sätter varenda trumslag svintight. Ibland kommer en gitarrist in med gitarren hutlöst långt ner. Skittöntig han också.
Det spelar ingen roll. Det är kaos i publiken vid varenda låt. Vid Smack my bitch up får dom hela publiken att sätta sig ner och sedan flyga upp och hoppa igen. Avslutningen med Out of space känns kanon. Trots allt regn har Hultsfred upplevt en galen dansfest, igen. Vem bryr sig då om att aftonbladet skriver att bandet är kvar i 90-talet?

2. Crystal Castles
Ja, faktiskt. Det blir dans igen. Dag två på Hultsfred är ett sjukt träningspass.
Idag har Crystal Castles med sig trumsetet jag saknade på Emmaboda. I övrigt är det mesta ganska likt. Det är dock inte lika olidligt jävla trångt. Man får plats att dansa. Det är svårt att undvika. Crystal Castles spelar med obeskrivlig tyngd. Dom har med sig festivalens fetaste strobe-arrangemang. Alice kastar sig ut i publiken varannan låt. Publiken är med. Precis som den här typen av dansgig behöver så har dom en bra dynamik. Efter en ösig hit i stil med Baptism kommer en något softare. Sen exploderar det igen, och från publikplats ser det helt fantastiskt ut med allt blinkande och alla vevande armar.
Någon gång mot slutet kommer Not in love, Robert Smith är inte där. Alice sjunger istället med alla mystiska effekter på rösten. Ingen blir besviken. Alla är nödja och glada. DOM HAR GJORT DET IGEN! skriver fr. Ullegulle skriver massa dravel som egentligen bara säger "jag gillar Crystal Castles". Det räcker så.

1. 2Many DJs
Fredagens avslutande akt gör det med bravur. En hyllning till musiken. Går man till ett 2Many DJs-gig utan att kunna någon låt bör man verkligen vända på klacken och åka till P&L. Eller inte ens det. Söka till idol kanske. Men tycker man inte det är bra förtjänar man inte att vara där heller.
Den ena av belgarna kommer in på en helt tom scen och börjar skruva på en liten transistor-radio längst fram vid scenkanten. Det är något svenskt, säkert P4. Sen är det reklam. Sen något annat. Till sist ger han upp. Det finns bara en radiokanal som duger. På skärmen bakom dj-båset som rullas in lyser texten med stora bokstäver. "RADIO SOULWAX".
Efter detta följer en konsert som blandar hej vilt. Allt från stenhård 2000-tals techno som Crookers och Justice till 80-talsrock i AC/DC och Slayer, eller varför inte mina egna älsklingar The Specials. I bakgrunden kommer skivomslagen och går. Dom görs ständigt om. Texten byts ut. Figurerna rör sig. Dansar. Sjunger. Det blir aldrig långtråkigt att bara lyssna. Dessutom är låtarna lagom långa. Det kan ibland räcka med en refräng innan nästa låt mixas in. Ljudet är perfekt. Allt är superdansant. Till och med onödigt uttjatade Kids blir livlig. Publiken är alldeles för liten. Men vi som är där ger allt. Allt som finns kvar efter en hel dag av episka dansgig, inte minst ovan nämnda Crystal Castles bara några timmar innan.
Till sist fadeas Nevermind-omslaget in. Ronja sjunger med. Nirvana avslutar fredagen. Inget kom någonsin att toppa detta under festivalens sista dag. Inget innan heller. Så perfekt. Så festligt.




Sen var givetvis bob hund, Cut Copy och This is head bra igen. Men det känns fånigt att ha med dem varje gång.


Glömde förresten nämna Braids. Dom var också riktigt riktigt bra. Får agera bubblare helt enkelt.



GO FESTIVAL!

Och så var bilden från fel festival :P:P:P:P:;P:;P;P:;P:;P:P;:P;:P:;P;;;P:P

Neon Indian, som var så bra på Emmaboda i somras, har släppt nytt. Och det är väl inget som förvånar någon att den placerar sig på ullegulles "ska köpa på cd eller vinyl, sjukt jobbigt att välja vilket"-lista omedelbart.

Den finns på Spotify såklart.





Alldeles snart kommer ni få en lista ni aldrig trodde skulle bli av.

Om man gillar pop. Om man gillar disco. Om man gillar sväng.

Då gillar man Penguin Prison.

"Allt är disco"

Vet ni vad COYS egentligen står för? Har ni tex googlat det?

Om nej: Det står för Come On You Spurs!

När vi spelade in igår, jag, Krille och Peter, spelade jag upp New Theory och sa "Så ska sången låta!"

Så nu låter den så.

Hade missat att Invasionens nya kommit ut. Inte bra gjort.
Tar igen det med att nöta konstant i några dagar.


Vi hade en tjej i min klass i 9:an som kallades för Natten. Undrar om titeln åsyftar henne.

Haha, läste Gaffas recension av Kasabians nya album nyss. Det var det roligaste jag läst tror jag.

Jag vet inte riktigt vad som var roligt. Men det spelar ingen roll.

Ibland blir det nästan lite onödigt bra kombinationer.