Sorgligt
Idag har varit en riktigt sorglig dag.
Efter att ha upplevt en sak hur många gånger som helst slutar man bli förvånad. Jag vet hur det slutar. Det är samma sak varenda gång. Det spelar ingen roll hur många tusen kronor jag lägger per år och hur många tusen timmar jag spenderar för att stödja en klubb vars styrelse extraknäcker som fiskrensare och spelare som inte förstår äran av att få tända lite hopp hos 17 000 pers, för det går alltid åt helvete ändå.
IFK är sorgliga. IFK är pinsamma. Viker ner sig gång på gång. Det är 11 år sedan nu. Finns det fortfarande igen vilja? Är klubben nöjd med att vara Mesta Mästare? Det funkar inte så, för förr eller senare är vi inte det längre. Fortsätter man år efter år med ett silver här och ett brons där och framför allt: placeringar under 5'e plats, då tar något annat lag över titeln som Mesta Mästare.
IFK-AIK 1-2
AIK gör 2-1 i 85'e minuten.
AIK's dryga 1000 fans sjunger utan problem ut en änglaskara på 4-5000, som placerats på en sektion som inte har något positivt för en klack. Avgå LM!
Jag vet inte varför jag skriver dethär, inte en käft bryr ju sig ändå. Men varför blogga öht, om inte för att skriva av sig?
För evigt hata AIK! För evigt älska IFK. Klubben IFK - Inte laget, inte styrelsen, utan klubben!
Något annat sorgligt är att det numera inte syns någon varken Elias eller Jenka. Elias kommer på måndag sägs det. Detta efter en lååång frånvaro från oss. Vi har saknat dig, vi saknar dig, trots att du är Gaisare.
Och Jenka, som helt plötsligt försvann. Både sorgligt och skrämmande. Under 5min förändrades en vardag till en... o-vardag. Skrämmande. Sorgligt, sa Bull.
Hoppas det löser sig, jag tänker på dig! (Kan inte låta bli att vara ickeoriginell, förlåt)
Vilket piss allt är egentligen. Man kanske skulle ta sitt liv? Eller så bara hatar man lite, och älskar. Hat och kärlek skapar alla problem, hat och kärlek är stort. En värld utan problem (läs: hat och kärlek) är en ovärd värld.
Jag är rättså poetisk... eller så tror jag bara det. Vart är världen påväg om detta är poesi? Ta mig inte för seriöst, ta mig bara lite allvarligare än vanligt.
För evigt trogen Änglarna Göteborg!
Efter att ha upplevt en sak hur många gånger som helst slutar man bli förvånad. Jag vet hur det slutar. Det är samma sak varenda gång. Det spelar ingen roll hur många tusen kronor jag lägger per år och hur många tusen timmar jag spenderar för att stödja en klubb vars styrelse extraknäcker som fiskrensare och spelare som inte förstår äran av att få tända lite hopp hos 17 000 pers, för det går alltid åt helvete ändå.
IFK är sorgliga. IFK är pinsamma. Viker ner sig gång på gång. Det är 11 år sedan nu. Finns det fortfarande igen vilja? Är klubben nöjd med att vara Mesta Mästare? Det funkar inte så, för förr eller senare är vi inte det längre. Fortsätter man år efter år med ett silver här och ett brons där och framför allt: placeringar under 5'e plats, då tar något annat lag över titeln som Mesta Mästare.
IFK-AIK 1-2
AIK gör 2-1 i 85'e minuten.
AIK's dryga 1000 fans sjunger utan problem ut en änglaskara på 4-5000, som placerats på en sektion som inte har något positivt för en klack. Avgå LM!
Jag vet inte varför jag skriver dethär, inte en käft bryr ju sig ändå. Men varför blogga öht, om inte för att skriva av sig?
För evigt hata AIK! För evigt älska IFK. Klubben IFK - Inte laget, inte styrelsen, utan klubben!
Något annat sorgligt är att det numera inte syns någon varken Elias eller Jenka. Elias kommer på måndag sägs det. Detta efter en lååång frånvaro från oss. Vi har saknat dig, vi saknar dig, trots att du är Gaisare.
Och Jenka, som helt plötsligt försvann. Både sorgligt och skrämmande. Under 5min förändrades en vardag till en... o-vardag. Skrämmande. Sorgligt, sa Bull.
Hoppas det löser sig, jag tänker på dig! (Kan inte låta bli att vara ickeoriginell, förlåt)
Vilket piss allt är egentligen. Man kanske skulle ta sitt liv? Eller så bara hatar man lite, och älskar. Hat och kärlek skapar alla problem, hat och kärlek är stort. En värld utan problem (läs: hat och kärlek) är en ovärd värld.
Jag är rättså poetisk... eller så tror jag bara det. Vart är världen påväg om detta är poesi? Ta mig inte för seriöst, ta mig bara lite allvarligare än vanligt.
För evigt trogen Änglarna Göteborg!
Kommentarer
Postat av: Jenka
Här ska ingen ta livet av sig inte.
Trackback
