We're back in 93
Älskling nu, vaknar staden långsamt och jag är full igen. Snön ger ut sin oskuld så skiten bara känns. Det känns som när jag kom hit, way back in 93. En ynklig rad av fotspår, en oändlig kontinent. Sam's town är helt jävla överbra. Utan den hade gårdagen blivit som vanligt. Nu blev den speciell. Allt tack vare Sam's town. Allt tack vare att hon aldrig sviker. Hon ger och jag tar. Hon ger mig något att stå på. Sam's town är the fucking bridgebuilder. Utan henne hade jag aldrig stått upp. Då hade bron inte hållt. Hon lärde mig något.
Tack & förlåt.
Kallt kaffe, kallt hus
Sjöen vad jag fryser. Hela tiden. Jag är nog sjuk. Men jag fryser. Det är jobbigt. Det är kallt som i värsta gnuflocken här. Aaah!
Det är höst. Det är en helt vanlig höst. Allt är piss som vanligt. Hoppen på humörhöjande skivsläpp var förgäves. De gav mig typ ingenting. TTS är fortfarande dålig. Den är bättre än första dagen, men den är fortfarande sämdre än V&A, även om Columbus är bra. Och någon mer. Och Mando är numera Beatles Diao. Vart fan tog all rock vägen? Var är den distade gitarren och den hårda ride-cymbalen? Vart kom syntharna, discodunket och alla metallljud ifrån? Vart tog all rock vägen? Nu är det änna dags att visa ståndpunkt. Punkt.
Hm. Undrar om det blir nåt Ålle ikväll. Lite väl dålig kommunikation här asså. Bara för att min dator suger. Och internetet också. Varje gång jag spelar något roligt spel stängs datorn av. "Haha, du hann inte spara! In your face!" skrattar den elakt.
På måndag är det Sthlm som gäller. Krossa Itchy!
Förresten. Tom Chaplin har världens absolut snyggaste röst. Han tar fan allt. Björn, Jocke, Matthew, Brandon, Gustaf, Bono: Ni har inte någon chans. Fy sjöen vad bra han sjunger.
Bara för det så inleds mina tre låttips med:
Keane - We might aswell be strangers (Kan lägga till Bedshaped också. Egentligen hela skivan.)
Kent - Columbus
Arctic Monkeys - A certain romance
Skål!
Det är höst. Det är en helt vanlig höst. Allt är piss som vanligt. Hoppen på humörhöjande skivsläpp var förgäves. De gav mig typ ingenting. TTS är fortfarande dålig. Den är bättre än första dagen, men den är fortfarande sämdre än V&A, även om Columbus är bra. Och någon mer. Och Mando är numera Beatles Diao. Vart fan tog all rock vägen? Var är den distade gitarren och den hårda ride-cymbalen? Vart kom syntharna, discodunket och alla metallljud ifrån? Vart tog all rock vägen? Nu är det änna dags att visa ståndpunkt. Punkt.
Hm. Undrar om det blir nåt Ålle ikväll. Lite väl dålig kommunikation här asså. Bara för att min dator suger. Och internetet också. Varje gång jag spelar något roligt spel stängs datorn av. "Haha, du hann inte spara! In your face!" skrattar den elakt.
På måndag är det Sthlm som gäller. Krossa Itchy!
Förresten. Tom Chaplin har världens absolut snyggaste röst. Han tar fan allt. Björn, Jocke, Matthew, Brandon, Gustaf, Bono: Ni har inte någon chans. Fy sjöen vad bra han sjunger.
Bara för det så inleds mina tre låttips med:
Keane - We might aswell be strangers (Kan lägga till Bedshaped också. Egentligen hela skivan.)
Kent - Columbus
Arctic Monkeys - A certain romance
Skål!
Pippi Långstrump - Tysklands nationalsång
Woho. Dags att skriva av sig lite då...
I år vinner vi. I år tar vi fan guld. I år är ett bra år. Vi glömmer historian, för nu är vi störst igen!
Vi tog Gais. Vi blåste bort dem. Vi visade ännu en gång att Gais är noll. Vi är inte Gais, vi är mycket bättre...
Vi krossade Hammarby. Vi såg till att guldplatsen fortfarande är vår! Vi klädde av Bajen till 3-0!
Vi pissade på Malmö! Vi kom, vi sågs och vi segrade! Och Malmö blev överkörda i deras egna stad!
Näe fy sjöen vad glad jag är. Ofattbart. (Fast jag ångrar ju att jag inte är i Malmö nu...)
Alla för Blåvitt!
I tisdags var jag i Göteborg. Det var lite skoj. Jag vaknade av mammas mobil som jag snott för att min är paj, typ vid 9. Då hade jag haft kramp i halva benet halva natten på Annikas halva luftmadrass. Skål!
Runt 11 kom dendär flötet och förstörde min dag. Som vanligt var det Börsen som blev första stopp. Eller vad man kallar det. Där provade vi en stärkare. Den var inte så bra. Och Tapper tog fel sladdar hela tiden. Tss, idiot.
Sen åt Tapper på Donkan, för att slippa bli hungrig. Det funkade ju bra. Fast Donkan suger! Passar ju Tapper bra då iofs.
Populäraste affärerna:
MQ (hm, skräll?)
H&M - Så många som möjligt.
Börsen.
Jeans-emoaffären, vad den nu heter.
Björn Borg
Chock - Tapper tjötade som fan hela tiden. Var tvungen att ge mig. (Höh)
Rocks.
Pressbyrån
CD-centralen
Populäraste resturangen:
Jensens Beauöouafhus. Snabb mat (inte snabbmat), trevliga bordsgrannar, snygg blå tjockis, bra stekt kött tyckte flötet och asastor cola.
Jag minns inte riktigt alla detaljer. Överlever ni?
Fast sen skulle vi åka hem (nähä?). Först segade Anksen så att vi missade 17 tåg. (Jag skulle lämna hennes nyckel) Under tiden vi väntade på nästa tåg/Ansksen gick Tapper tillbaka till det MQ som vi redan varit på två gånger (MINST) för att kolla om de hade fått in nåt nytt. När han kom tillbaka sade han ungefär såhär: "Jag hittade inget, vi hade ju redan varit där...". Joo, typ. Då flirtade vi lite med Telenor-tjejen. Hon trodde att vi var över 20. Hon måste sjöen varit totalt körd. Eller värre. Dessutom tyckte hon att jag hade cool frisyr, vilket inte direkt förändrar min uppfattning om henne.
När vi väntat i sådär 18 år på tåget och trodde att vi äntligen skulle få återvända till underbara Falköping, möttes vi av en dålig högtalare/dålig speaker som talade om att något emo hoppat framför tåget så att en älg blev helt blodig i Sthlm. Blandade jag ihop nåt nu? Well, nåt var inte som det skulle iaf, så de fick skicka efter räddningstjänsten för att kolla om det gick att återuppliva hopparn. (De sa egentligen inget om något självmord, men mitt och Tappers eh, smarta huvud räknade ut det) Högtalarsystemet visste inte heller när vi kunde GÅ därifrån. Det visste vi. Vi kunde gå när vi ville. Tapper ville inte gå dock, för han hade läst i nån tidning att det tåget vi skulle åka skulle gå före det andra tåget som också skulle till Fkp, vilket stod bredvid vårat tåg. Anledningen till att två tåg mot Fkp gick samtidigt på nästan samma spår var att vi då hade väntat i över en timma på att det första tåget skulle gå. Med lite underhållning av högtalarsystemet som fortfarande inte visste när tåget kunde gå därifrån. Med mer dist än någonsin. Typ.
Sen lurade sångaren i nåt band i oss att vi skulle byta tåg iaf. Eller nej, det var ju konduktören som gjorde det... hursomhelst så bytte vi tåg. Det första som hände i det nya tåget var att ett mycket bättre högtalarsystem meddelade att tåget bredvid skulle avgå före. Smart då, konduktörsjävel! (Fast det heter tågmästare nu för tiden, säger David) Sen avgick vårat tåg först ändå. Det var ju trevligt. Hela tio meter åkte vi och sen stannade vi. Högtalarsystemet talade aldrig om varför. Hade nån mer emo hoppat? Värsta rusningen...
Efter ett tag lyckades iaf tåget röra på sig igen. Då väntade en lååång men underbar hemresa. (visst låter det som värsta reseberättelsen dethär? Det är det ju iaf) Det underbara bestod av att flötet försökte lära mig blåsa tuggumi-bubblor. Det misslyckades. Sen petade han på armstödet så att fjortisarna framför blev baggiga. Då petade han lite till. Humor på hög nivå. Det slutade med värsta kriget. Vi vann. Åtminstone hade vi roligast. Din mamma hade roligast! Äääägd, spegel. (Sugen?)
Fast iår blir det guld!
I år vinner vi. I år tar vi fan guld. I år är ett bra år. Vi glömmer historian, för nu är vi störst igen!
Vi tog Gais. Vi blåste bort dem. Vi visade ännu en gång att Gais är noll. Vi är inte Gais, vi är mycket bättre...
Vi krossade Hammarby. Vi såg till att guldplatsen fortfarande är vår! Vi klädde av Bajen till 3-0!
Vi pissade på Malmö! Vi kom, vi sågs och vi segrade! Och Malmö blev överkörda i deras egna stad!
Näe fy sjöen vad glad jag är. Ofattbart. (Fast jag ångrar ju att jag inte är i Malmö nu...)
Alla för Blåvitt!
I tisdags var jag i Göteborg. Det var lite skoj. Jag vaknade av mammas mobil som jag snott för att min är paj, typ vid 9. Då hade jag haft kramp i halva benet halva natten på Annikas halva luftmadrass. Skål!
Runt 11 kom dendär flötet och förstörde min dag. Som vanligt var det Börsen som blev första stopp. Eller vad man kallar det. Där provade vi en stärkare. Den var inte så bra. Och Tapper tog fel sladdar hela tiden. Tss, idiot.
Sen åt Tapper på Donkan, för att slippa bli hungrig. Det funkade ju bra. Fast Donkan suger! Passar ju Tapper bra då iofs.
Populäraste affärerna:
MQ (hm, skräll?)
H&M - Så många som möjligt.
Börsen.
Jeans-emoaffären, vad den nu heter.
Björn Borg
Chock - Tapper tjötade som fan hela tiden. Var tvungen att ge mig. (Höh)
Rocks.
Pressbyrån
CD-centralen
Populäraste resturangen:
Jensens Beauöouafhus. Snabb mat (inte snabbmat), trevliga bordsgrannar, snygg blå tjockis, bra stekt kött tyckte flötet och asastor cola.
Jag minns inte riktigt alla detaljer. Överlever ni?
Fast sen skulle vi åka hem (nähä?). Först segade Anksen så att vi missade 17 tåg. (Jag skulle lämna hennes nyckel) Under tiden vi väntade på nästa tåg/Ansksen gick Tapper tillbaka till det MQ som vi redan varit på två gånger (MINST) för att kolla om de hade fått in nåt nytt. När han kom tillbaka sade han ungefär såhär: "Jag hittade inget, vi hade ju redan varit där...". Joo, typ. Då flirtade vi lite med Telenor-tjejen. Hon trodde att vi var över 20. Hon måste sjöen varit totalt körd. Eller värre. Dessutom tyckte hon att jag hade cool frisyr, vilket inte direkt förändrar min uppfattning om henne.
När vi väntat i sådär 18 år på tåget och trodde att vi äntligen skulle få återvända till underbara Falköping, möttes vi av en dålig högtalare/dålig speaker som talade om att något emo hoppat framför tåget så att en älg blev helt blodig i Sthlm. Blandade jag ihop nåt nu? Well, nåt var inte som det skulle iaf, så de fick skicka efter räddningstjänsten för att kolla om det gick att återuppliva hopparn. (De sa egentligen inget om något självmord, men mitt och Tappers eh, smarta huvud räknade ut det) Högtalarsystemet visste inte heller när vi kunde GÅ därifrån. Det visste vi. Vi kunde gå när vi ville. Tapper ville inte gå dock, för han hade läst i nån tidning att det tåget vi skulle åka skulle gå före det andra tåget som också skulle till Fkp, vilket stod bredvid vårat tåg. Anledningen till att två tåg mot Fkp gick samtidigt på nästan samma spår var att vi då hade väntat i över en timma på att det första tåget skulle gå. Med lite underhållning av högtalarsystemet som fortfarande inte visste när tåget kunde gå därifrån. Med mer dist än någonsin. Typ.
Sen lurade sångaren i nåt band i oss att vi skulle byta tåg iaf. Eller nej, det var ju konduktören som gjorde det... hursomhelst så bytte vi tåg. Det första som hände i det nya tåget var att ett mycket bättre högtalarsystem meddelade att tåget bredvid skulle avgå före. Smart då, konduktörsjävel! (Fast det heter tågmästare nu för tiden, säger David) Sen avgick vårat tåg först ändå. Det var ju trevligt. Hela tio meter åkte vi och sen stannade vi. Högtalarsystemet talade aldrig om varför. Hade nån mer emo hoppat? Värsta rusningen...
Efter ett tag lyckades iaf tåget röra på sig igen. Då väntade en lååång men underbar hemresa. (visst låter det som värsta reseberättelsen dethär? Det är det ju iaf) Det underbara bestod av att flötet försökte lära mig blåsa tuggumi-bubblor. Det misslyckades. Sen petade han på armstödet så att fjortisarna framför blev baggiga. Då petade han lite till. Humor på hög nivå. Det slutade med värsta kriget. Vi vann. Åtminstone hade vi roligast. Din mamma hade roligast! Äääägd, spegel. (Sugen?)
Fast iår blir det guld!
Änglarna, Änglarna, Vi är från Göteborg, Sjunger i medgång och sorg!
Coldplug
Ännu en tråkig håltimma. Somnar nästan över datorn. Tack vare SJ kom jag hem nästan två timmar senare än planerat igår. Och nu har jag ångest inför historian. Jahaa..
Skål på er. Vi går mot GULD. Kanske.
Skål på er. Vi går mot GULD. Kanske.
