Igår var Falköpings stora kulturella händelse eh, rumägande. Detta kallas för Maratonrock och innebär att några band spelar hela kvällen och... att alla är ganska glada.

Jag var jätteglad. Jag fick se ett väldigt trevligt band som kallar sig Carmine Glow. De spelade en väldigt skön låt som kallas Blow. Jag, som för dagen kallades för Martin för ovanlighetens skull, tyckte det var så himla skojsigt att CG spelade Blow, så att jag gick till Vasselino och köpte kebab. Där var man inte lika glad. Pommes-frites-tallrikar dessutom var otroligt hatade. Förmodligen. Åtminstone inte uppfödda på nolltid... eh. Dessutom uppskattades inte Vodkaflaskor, folk som ätit upp maten, folk som inte visste vad såsen innehöll, folk som inte beställt Vezuvio (stavas?) eller folk som byggt ett torn av colaburkar. Kort sagt: Vasselino are some fucking wankers! Så käft bara.

Annars kan man ju ha en pistol på huvudet...

Sen kan man alltid ignorera allt vad dygnsrytm innebär och våga vägra sova innan... eh, halv 6? Mellan typ halv 3 och 5 kan man snacka om massa nonsens. Detta fann iaf tre ynka själar väldigt glädjande. Du är glädjande. Haha, spegel, äääägd. Sen den stora frågan: Vart sjöen finns likheten mellan en visp och en giljotin?! Ibland är man ensam.

Kör hårt och cykla försiktigt.