Goddag allesammans. Hemkommen från en underbar helg. Några underbara dagar. Fy sjöen vad underbart.

Jag har sett nästan alla mina svenska favoritband.

Timo Räisänen gör en helgrymm konsert och trots att vi missar inledningen pga att Mando spelade precis innan (vilket också medförde att vi var jävligt trötta) fick han och hans mannar mig att rocka loss. Kanske bäst på festivalen. Och jag fick se Mr Saturday, tack!

Sugarplum Fairy typ längst fram. Otroligt skönt band. Sköna låtar. Mycket variation. Unge broder Norén spelade till exempel både gitarr, synth, bas, tamburin och sjöng (inte i samma låt dock). Wonderwall-intro till en låt. Kul. De spelade även en Rolling Stones-cover. Och sålde snygga t-shirts. Sweet Jackie är den bästa låten som gjorts i Borlänge sedan Tuesday afternoon... och She är den bästa sedan Sweet Jackie, enligt bandet själva. (Inte för att skryta)

Mando Diao är som vanligt helt jäkla grymma även om min extas inte är lika stor längre. Efter fyra spelningar på mindre än ett år känns det mesta väldigt förutsägbart, trots att de spelade några låtar jag inte hört live förut. Wildfire och Song for Aberdeen tex. Mandos inbromsning -> KAOS är inte lika effektfull längre. Dessutom var det sånt jävla röj att man inte kunde lyssna eller njuta av musiken nånting. Jag vill absolut inte ha det lugnt och stilla på konserter, men detta var för mycket. Sen flyttade vi en bit bakåt. Då vart allt underbart. (Förutom att Malin var nära på att svimma och fick hjälp av nån snäll tjej) Jag saknar lite lugna låtar. De spelade Mr Moon!

Anna Ternheim var en positiv överaskning. Trots att hon nästan bara har lugna låtar blev det tryck. Gött.

Weeping Willows har bra låtar men är lite väl gubbiga.

Tumbuktu är grym live. Han drar verkligen igång. Dance all night!

The Sounds tar andraplatsen i mest kaos. (Efter Mando). Ryktena om att de var tråkiga live var många. Jag tycker ändå de var okej även om jag saknade några låtar. Ful dialekt.

Svenska Akademien var hur sköna som helst (Haha, Jenka!). Skönt gung på dem.

Hanoi Rocks är det coolaste hårdrocksbandet ever. Glad melodiös hårdrock som påminner starkt om Guns N'Roses, kan det bli bättre?

Lars Winnerbäck dök upp som nån slags hemlig artist. Tyvärr samtidigt som Plummy, men vi sprang efter SF så vi hann se några låtar. Asså... jag har tröttnat lite på Lasse. Variationen är inte hans bästa sida även om han faktiskt har en del fina låtar. Han är lite för mycket mainstream också. Lite för folklig. Like The Ark. Muppar.

Neverstore är från Skövde. Frontmannen har gått i syrrans klass. Hade några bra låtar.

Sen såg vi en hel del halva konserter med artister och band. Och några jag inte orkar berätta om/inte kommer ihåg.

Backyard Babies och Snook var störst besvikelse. Speciellt BB. De hade mickkrångel och kabelkrångel men när det hade fixat sig fick de ändå inte igång nåt bra tryck. Synd med bra band. Snook var en av många hip-hopare som inte kunde sjunga live. Låtarna var omelodiösa och snarlika. Synd.



Om nån jävel orkade bry sig om vad jag tyckte hit och dit då...

God natt på er. Jobb i morgon. Tack så mycket Peace & Love. Tack Matilda, Linda, Malin och Anksen. Och lite Charles och Cissi.



Om nån undrar över rubriken så är det presentationen av Kevlar Soul när Kent spelade i Europa. Skål!



Lägger upp några bilder nån dag.