DETTA ÄR FÖRSTA GÅNGEN FÖR DENNA BLOGGEN (DET GÖR ONT)
Nedstående text skrevs från början i lunarstorm-bloggen, men eftersom den egentligen är en dagbok skaffade jag denna. Njuuuut.



"Hej, god dag, tjena. Efterlängtad som vanligt, here I am.



Det var ett bra tag sedan nu.

Vi har börjat vår karriär mot Sveriges största band. Vi är inte längre obefintliga. Vi är eftertraktade, vi är snygga (nåja), vi är bra och vi rockar... nej, JAG rockar, för jag är dryg.

Det har ju hänt en del sen senaste bloggen:

Kläppen vecka 7, ingen 9'a, skadad handled, mycket sköj filmat, Bore mycket ful, Tapper likaså. Otroligt många bilder.

Har massa nya skivor, otroligt gött.

Jag är förmodligen en korsning av Liam, Jocke, Sami och Gustaf. Förmodligen. (Sa jag det?)





Jag är annorlunda. Jag är helt sjukt orginell. Helt sjukt. Jag är verkligen inte som alla andra, precis som alla andra. Jag är anti. Jag har Pro. Jag har hatt. Jag föredrar vissa saker som jag själv verkligen inte håller med om. Jag föredrar vettiga saker trots att o-vettiga saker är förbannat mycket roligare (och vanligare). Dessutom är jag orginell. Förhoppningsvis även efter denna helgen. Förhoppningsvis efter denna månaden. Förhoppningsvis efter detta året. Förhoppningsvis kan jag vara stark nog att vara såpass orginell... asså vänta lite... stavas det orginell eller originell, jag blir galen!!! HUR STAVAS DET?! ...ända tills jag själv känner att jag faktiskt kan vara or... annorlunda utan att behöva sticka ut. Fast... jag vill sticka ut. För det gör alla. (Getingar sticker in visserligen) Och jag är som alla, fast jag är annorlunda och helt ensam. Trots att jag är hur körd som helst (jag har en rolig förmåga att få alla negativa adjektiv till positiva, kul va?) så är jag ensam. I en del. I en annan del är jag en i mängden. Och jag är mig själv (nu börjar det VERKLIGEN likna tonåringssnack här... shit) och det lyckas jag vara utan att ta hjälp av någon. Fast wannabe som jag är så tar jag hjälp... av något, dock.
Sjöen vad många punkter jag använt. Nåja. Det hör inte hit *gubbe med rullskridskor och käpp*. Om man ändrar från plus till minus och minus till plus så kan man med lite logik förstå meningen med denna texten. Texten handlar om en PET-flaska. Så obetydelsefull. Men många PET-flaskor är till slut mycket plast. Då kan man bygga många nya PET-flaskor, med nytt innehåll. Och det är det innuti som räknas, när man tänkt efter först. Och jag accepterar innehållet. Andra gången. Då är flaskan förlåten. Då är flaskan fylld och oöppnad. Inget ont kan ha trängt in i den. En ny chans. En accepterad. Jag orkar inte mer nu...



Asså... hur blev det såhär? Det var verkligen inte meningen.

Jag vill tacka alla som kom på 1000 volt samt alla underbara fotografer. Matilda, Elias och Marty framför allt. Tack. Jag lånar några bilder och publicerar dom här.

FT är århundradets tidning. De är de enda som lyckas skriva en hel artikel utan mening. Och dessutom bara sådana artiklar, i ALLA tidningar. Men men... falköping.



Imorgon ska jag äga sönder alla muppar i Skövde. De vet inget om rockmentalitet. I'm Liam and I'm proud.



Jag ska nog fixa en såndär populär inneblogg. Det har alla, och jag är som alla andra... fast jävligt ensam."