Jan Wiklund ÄR den coolaste personen i världen. Utan tvekan. Det har han bevisat tillräckligt många gånger nu. Efter ännu en "fucking geo trip" kan man inte göra annat än att sitta här och dra på sig njuteravlivet-minen. Som Göran sade, så vist och så sant.

Saker att ta med sig från resan (?). För det första regnade det inte. Det var ju bra. Mja. Sen råkade vi köra förbi nån kyrka där hon dendär med luvan var döpt vilket jag tog tillfället i akt att berätta i mikrofonen som av någon anledning satt längst fram. Där vi satt. Jans mick fungerade dock inte samtidigt så när mitt meddelande var meddelat och en kort tystnad passerat hördes en smått irriterad röst i den high-tekniska högtalaranläggningen. Den sade ungefär såhär: "Hm.. jaha. Mjo, men ni kommer inte att få göra lumpen, den saken är klar... för det finns inga pengar till det, haha." Hoppas ni tyckte det var lite roligt. Det är svårt att förstå hur rolig Jan faktiskt är.
   En stund senare stannade vi bredvid en åker med sådana där djur som Falköping har flest av per kvadratmeter i hela Sverige. Istället för att lyssna på när Jan berättade om hur många kor det fanns gavs uppmärksamheten till Zana först, för att hon försökte locka till sig en ko med lite gräs i handen. Vad Zana inte tänkte på var kanske att kon stod på en stor äng full av gräs. Lx (får man säga så nu igen?) försökte med en annan taktik. Han försökte kommunicera med djuren. Visst, han lät ju iofs nästan som en ko... men tveksamt hur bra det funkade. När han inte fick något svar försökte han få kontakt genom sin musik. Diggande som fan med mobilen i högsta hugg sökte han, både entusiastiskt och förgäves, få något slags svar. Kon stod dock lika stilla som innan. Sen sa den SPEGEL, ÄGD! Måste knäckt honom rejält.
   Sen hälsade vi nästan på hos Albin. Eller om det bara var en grushög. Grushögen bestod konstigt nog inte av grus utan av gräs. Kanske hade det varit en grushög en gång i tiden, för typ 23miljarder år sedan? Eller så kan Jan inte vokaler så bra. Typ som min mama.
   Sen hamnade vi på Ålleberg. Där blev våran returbiljett till bussen blockerad av en ko. (En jävla massa kor hela tiden). När kon flyttade på sig och alla gick tillbaka mot bussen sa Jan att det nog var bäst att springa lite iaf. Någon sekund senare skrek han "De kommer!!!". Var väl egentligen bara Emma som blev lite skakig? Fast Jan är bäst iaf. Forever!

Det är bara att acceptera. Finns det något att ifrågasätta så görs det. Så är det, och kan du inte leva med det är jag ledsen. Your choise. Förlåt. Typ.


Ingen vänlig själ som kan tänka sig se Muse med mig? Någon? Tjockisar!

Vart det lite retro idag måntro?

Och musikcitatet för dagens blogg: "This is the last time I forget you!"


---

Bron är ostadig. Ska jag falla eller ska jag klara mig över? Ska bron falla när jag är över eller ska bron förstärkas? Det kommer att krävas. Stark nog är jag kanske inte annars.  Den eviga bron...