Ursäktar så mycket för gårdagens alltför givande inlägg. Här kommer lite av det jag tänkte skriva.

För några dagar sedan citerade jag BP-låten Ares i inlägget med samma namn. Det är felciterat, det ska vara "We dance to the sound of sirens", inte "silence". Fast silence blir ju mycket tuffare, så vi kan låtsas att jag var medveten om det. Okej?

Igår natt lyssnade jag igenom Frames-skivan jag fick av Annika. Givetvis hade jag hört dem innan, låtarna utgör hela poängen med filmen Once. Men herregud vilka låtar... sällan har jag hört så många vackra låtar på samma skiva.

Varje dag i våran möglande skola är likadan. Givetvis. Så tycker alla tonåringar. Mitt senaste skolår känns helt meningslöst. Framför allt de senaste veckorna.
På varenda lektion jag går på sitter jag och väntar på att den ska ta slut. För att ha rast, som så småningom leder till nästa lektion som jag vill ska ta slut. Efter sista lektionen har jag gjort ingenting förutom att längta till friheten (skoldagens slut) på 3-5 lektioner. Jag längtar efter att komma hem till ingenting. Man kan ju förstå mig om jag gjorde viktiga saker när jag kom hem, men att längta efter att skriva en meningslös blogg som ingen läser (undrar hur många gånger jag nämnt det, haha) eller att spela GTA på lägsta grafikinställningarna när jag redan varvat spelet? Men jag ska ju köra truck, det kräver nog inte så mycket.

It's so cold in this house, open mouth swallowing us.