Hallå kära vänner!

Igår tävlade vi i Musik Direkt i Tidaholm. 14 band ställde upp, två gick vidare OCH VI VAR ETT AV DEM!!! Det är verkligen heelt jävla sjukt.

Vi var i Tidaholm 9.00 på morgonen, Simon körde oss, såklart. Det finns tydligen två torg i Tdh, vi åkte till fel först. Vi checkade in och fick ganska fula festival-band för 50 spänn.
Efter någon timmes mer eller mindre dödtid fick vi soundchecka, aningen stressigt med max 10min (för mig själv). Sen fick vi coachning av någon, hej och hå vad det gav mycket. Lunchen tillbringades givetvis på en pizzeria vid namn Happy Time (nej, inte den i Fkp). PJ beställde kebab som hon inte ville ha och Tapper fick lök fast ändå inte. Jag blev helt sjukt mätt och levde på det de följande 24h.
Efter lunchen träffade vi två helsköna killar som sysslade med live-looping. Dom var underbara och det tidigare väldigt trötta humöret hos oss fyra bandmedlemmar uppgraderades till ett något mindre trött humör. Iaf för mig. Tapper somnade ju förvisso i en hård biosalongsstol när workshopen var slut. Ehh.
Så småningom så drog själva konserten igång med en underbar konfrensier som både lät och såg ut som Fredrik Wikingsson. Han drog dåliga vitsar och berättade handlingen i bröderna Lejonhjärta med titeln "Falköpings-nostalgi".
Under första akten spelade typ 7 band. Vissa var bra, vissa var sådär och vissa var riktigt bra. Vi spelade som band nr 3 i andra akten. Från och med pausen var vi hypernervösa men ändå ganska peppade. När vi väl kom upp på scenen råder det delade meningar om hur bra vi var.
JAG lyckades göra nästan alla fel man kan tänka sig. Förutom de vanliga som att spela fel ackord, sjunga fel text och spela sönder långfingret så lyckades jag nästan tappa gitarren, stämma om b-strängen otroligt mycket (jag stämde den mitt i låten, och det var inte bara ett varv jag skruvade då...), jag älgade och knockade nästan David. Men vi var tydligen bra iaf. Resten av bandet var lyrisk efter framträdandet. Kul för dem.
Efter ytterligare typ tre band var det återigen dags för paus och juryn bestämde sig. Vinklad var ganska övertygade om att inte gå vidare då många band var vääääldigt duktiga (cred till dem). När besluten var fattade kallades en från varje band upp på scenen och diplom delades ut. Första bandet som gick vidare var ett metal-band från GBG som faktiskt var väldigt bra och framför allt trevliga. När de hade fått sin biljett till semin var jag ännu mer övertygad om att inte bli uppropad, men: med en motivation i stil med "Ett proffsigt framträdande, bra närvaro och otroligt bra sång (höhö, det är jag)... VINKLAD!" Eh.. vi? Sen fick jag den största kramen jag någonsin fått av Tapper, lite skrämmande, men kul.
Så småningom packade vi in oss i Simons bil och åkte mot Fkp och efterfesten som från början var tänkt att vara hos PJ. Jag ringde alla jag kände och skröt om vår bragd, varken pappa eller mina båda systrar svarade. Mamma kan inte använda en mobil.
Efterfesten ägde inte rum hos PJ, jag hade ju ett tomt hus, så efter en snabb visit hos Simon för att hämta diverse rusdrycker anlände vi till Gullbergsgatan. Från början var vi fem glada själar med varsitt glas champagne (supernova). Något senare anlände Krille och Linda för att vara med och fira. Jag blev kanonpackad (jag hade ju inte ätit sedan Happy time-pizzan) och sjöng sönder min röst till Wombats. Erik och Johanna kom efter en något phittad lång promenad på besök och Tapper hämtade Hanna. Jag minns inte riktigt allt som hände, men det pratades mest och spelades gitarr. Klockan fyra knödde jag, PJ och Simon ner oss i min säng. Eller. Jag somnade på sängen varpå de andra två fick lösa situationen på eget vis.
I morse vaknade jag till och från och kände mig ganska sleten. När jag för första gången ställde mig upp i syfte att göra mig i form för att hämta pizza kom mitt livs värsta baksmälla. Jag är fortfarande sådan. Och jag som trodde att jag inte kunde bli bakfull. Wellwell. Det var nog värt det. VI SES I UDDEVALLA!

Tack alla som kom, och alla som inte kom.