Årets album, 19-15
I någon låt på detta album, Uffies debut (även om hon tydligen var en såndär myspace-hype typ 06), påstår hon att hon inte ”ens kan sjunga”. Tycker inte det stämmer, men sure, om hon nu vill. Vad hon däremot kan är att blanda sköna beats och melodier med en underbar fuck you-attityd, sånt är så himla fint, som Ronja hade sagt.
Låt: Difficult
18. The Radio Dept. - Clinging to a Scheme
Ett tag var jag nära att utelämna 2010's Radio Dept-fullängdare ur min super-25-listzor, men den letade sig in så småningom. För att den är tight med bra låtmaterial och ett lite enklare sound än tidigare skivor. Det känns liksom behagligt att lyssna på den. Ett litet plus för det alldeles lagom klyschiga mellansnacket mellan spår 1 och 2.
Låt: Heaven's on fire
17. Washed Out – Life of Leisure
Nu är ju detta egentligen inget album, utan en EP. Men med tanke på hur bra den är så spelar det ingen roll. Jag älskar när man smetar ihop musikens olika beståndsdelar till en något otydlig röra. Så känns det med Life of Leisure. Dessutom finns det något pulserande över deras någon slags lo-fi-electro.
Låt: New Theory
16. Klaxons – Surfing the void
Klaxons har gått över till ett något mer distgitarr-baserat sound i sitt andra album. Ungefär motsatsen av vad jag gjort, hehe. Det är heller inte riktigt lika många ”skumma” spår som på debuten, utan mer ett enhetlight tight album, med relativt raka indiepoplåtar. Dock kan jag fortfarande, trots en hel hög genomlyssningar, inte riktigt komma ihåg mer än två låtar i huvudet. Resten är mest som en distad smet som man bara kommer igenom när man lyssnar på skivan.
Låt: Twin Flames
15. Yeasayer – Odd Blood
När Hultan ställde in panikköpte jag en biljett till Arvika. Arvika hade inte jättemånga intressanta akter, men jag försökte lyssna in mig lite på Yeasayer. Alltför många hade skrivit gott om den under våren, tänkte jag. Men jag fattade ingenting. Det var bara konstigt. Marty hade typ dött. Det var inte förrän jag laddade ner Ampling Alp gratis från någon mp3-sida som jag började fastna. Förutom den utmärkta låten innehåller albumet ett helt gäng sköna låtar, som både svänger och sätter sig efter lite inlyssning. Därför känns det lite dumt nu i efterhand att jag missade Yeasayer på Arvika. Jävla öl.
Låt: Amlping Alp
glo-fi, martin, de heter glo-fi. eller chillwave, men det låter ju så jävla töntigt att man inte orkar. typ som ett vin. "jag köpte den flaska chillwave, det skulle tydligen passa bra till kyckling. lite fruktigt sådär, enligt etiketten i alla fall".
det var den däringa lo-fi-electron jag pratade om. och så håller jag med dig, washed out är bäst i den genren. vinner överlägset över både toro y moi och neon indian.
men nu kom ju faktist Life of leisure hösten 2009.
För övrigt är personen över mig en nolifer, att göra små subgenres överhuvudtaget är så jävla töntigt så de går inte, men om man nu ska gå efter den "officiella" termen så är chillwave rätt namn.
Kom det verkligen 09? Det står 2010 både på mitt skivkonvolut, i iTunes och på Spotify. Kan den ha släppts limiterad i något främmande land innan den släpptes globalt?
Albin är ganska töntig. Det vet han själv om.
hehe, jag tror det släpptes typ 300 kassetter först. hehe.
