Årets album, 9-5
9. Two Door Cinema Club – Tourist History
De som känner mig kan antagligen bli något förvånade över en såpass låg placering för TDCC. Det var ju nämligen min största personliga vår-hype, och jag tror till och med att jag kallade dem för ”mitt nya Wombats” någon gång. Det var inte långt ifrån. Sjukt catchy gitarr-disco-låtar med gitarrljud som lät som en mix av Bloc Party och Phoenix. Tro fan att jag föll. Det blev inte sämre av att jag hela tiden visste att jag skulle få uppleva hela kalaset live på Hultsfred (...............). Men Tourist History tappade lite framåt sensommaren, framför allt som album. Det blev lite väl hittigt och avsaknaden av lugnare låtar gjorde albumet lite enformigt. Nu är jag givetvis ändå pepp som fan på att se dem på Emmaboda, och jag älskar fortfarande skivan. Inte riiiktigt Wombats-klass, men det är ändå ett bra betyg.
8. Vampire Weekend – Contra
Förutom att Contra har dynamiken jag saknade på Tourist History så handlar denna placeringen mycket om övertygelse. Jag gillade verkligen inte Vampire Weekend alls för ett halvår sedan. Orka glad musik, typ. Men jag fortsatte lyssna på nya skivan, av någon anledning. Och efter ett tag förstod jag hela grejen. Det var ju bra musik, trots att den var glad. Tänka sig va? Från kasst till topp 8, ganska imponerande, tycker jag. Förutom detta så har Contra årets snyggaste skivomslag.
7. Holy Fuck – Latin
Latin kan egentligen sammanfattas ganska bra med ett ord: sväng. Hur mycket techno jag än nötat iår så kommer jag ändå fram till att band som spelar ”live” med akustiska trummor, livebas osv har en fräckare ljudbild än electro/techno-duor som producerar sina album på några synthar och en Mac. Därför kommer Holy Fuck högt upp. Det, plus att låtarna håller hög klass. För hur bra produktionen än är så behövs bra låtar att producera. Faktiskt.
6. The Chemical Brothers – Further
Chemical Brothers är ett av mina stora buzz-band i år. Utan att räkna speciellt noggrant skulle jag uppskatta att jag köpt flest skivor med dem under 2010. Därför känns det ganska typiskt mig att den skivan jag gillar allra mest är den som släpptes senast. Men Further är verkligen ett sjukt snyggt album. Det liknar på många sätt Holy Fuck-skivan, men vinner på bättre låtar. Varenda låt är kanonsnygg, och de är placerade i en perfekt ordning. Fantastiskt! Dessutom är 9-spårs-album bäst.
Låt: Swoon
5. This is head – 0001
Och precis som med både Holy Fuck och Chemical Brothers så handlar det återigen om svängig, ofta instrumental musik. Hemmagjord disco har det hetat. Inte hemmagjord som i något random band med dåliga musiker, ett taffligt lite surrigt sound (typ No Age, fast dåligt), dåliga låtar och Albin som största anhängare. Utan hemmagjort som i hemmabyggt. ”Vi tar av det vi har, varför krångla till det?” tänkte antagligen This is head när de startade. Återigen ett album byggt på bra låtar. Resultatet blev årets femte bästa album. Varför krångla till det?
