Nu kommer de riktiga höjdpunkterna. Faktiskt.


7. This is head, Popadelica/Arvika/Malmöfestivalen

I våras dök This is head upp, några veckor innan Popadelica. Kul, tänkte jag, att få se dem. Jag hade aldrig anat att de skulle vara så bra live. Tre gånger har de varit helt fantastiska, och var säkert så även i GBG när vi missade giget pga ett sista tåg som gick för tidigt. Det har varit tighthet, energi, sväng och kaotiska avslutningar varje gång. Grymt.




6. Kent, Peace & Love

Trots det o-kentigaste året för mig sedan typ 2001 och trots en helt fantastisk konsert precis innan Kent steg på scenen i Borlänge lyckades de överträffa alla mina förväntningar. Jag ska inte säga att låtlistan var optimal, men det var en tight och bra show med ett känslosamt avslut (M live liksom). Betyyyyyydligt bättre än Arvika och framför allt Lisebergshallen.




5. Teddybears, Malmöfestivalen

När det handlar om ett Teddybears-gig är det spex och fest och en lång hitparad. Inte så indie. Men jag tycker synd om dem som dömer ut det pga något sånt, för ett bättre svenskt liveband fanns inte att tillgå år 2010. En kanonsnygg och kanonskön show och en dryg timmas party.




4. Cut Copy, Emmaboda

Jag hade inte blivit förvånad om Cut Copy hade gjort en halvlame spelning, det kändes innan som ett studioband. Men live lyckades de, trots största hitten som öppningslåt, få hela spelningen att eskalera i nivå. Det blev nästan lite bättre för varje låt, och när Hearts on fire avslutade ordinarie set hade det nått klimax, eller? Nä, för då spelade de två extranummer som ändå lyckades överträffa allt innan. Out there on the ice är antagligen årets grymmaste avslutningsnummer.




3. French Horn Rebellion, Emmaboda

FHR är givetvis inte lika "mäktig" spelning som typ Cut Copy eller Kent, men däremot en urspårad och mer galen sådan. Sånt älskar jag. Förutom att leverera grym electropop lyckades de dessutom hänga i lamp-ställningar, balansera på högtalare, springa ut i publiken med en synth, slå ner varandra med en synth, lämna spelningen med en synth, återkomma till spelningen med en synth, samt bara allmänt göra allt möjligt knas som gick. Sen avslutar man inte med en Two Door Cinema Club-remix utan att få cred. Heller.




2. Delphic, Peace & Love

Det kan vara sjukt mäktigt med gig med mycket folk. På Delphic var det högst 50 pers. Framme vid staketet stod kanske 15-20st och konstantdansade. Synd för alla övriga 40k som inte var där. För Delphic levererade en heltight spelning med låtar som lät bättre och svängde mer än på skivan. Och trots en uppsjö av ljud lyckades de på 4 pers få fram allt genom att ibland spela två instrument samtidigt. Awesome!




1. The Big Pink, Arvika

Arvika handlade inte så mycket om bra konserter iår. Dem lyckades jag missa. Men en riktig höjdare fick jag se. Den bästa iår. Det var, som rubriken avslöjar, när The Big Pink spelade på Andromeda. Dominos var inte helt otippat den stora höjdpunkten, och den bästa livelåten 2010, men resten av spelningen var magnifik på alla sätt också. Energi både ljudmässigt och visuellt. En klassisk stå-och-gapa-spelning. Enda ruset över en konsert som överträffar The Big Pink är Tinc. Helt okej betyg?










Det var det! Ska göra en lista på bästa låtarna också, haha. Fast den blir utan motiveringar. Eventuellt blir det en spellista istället. Den som lever får se.