Tanken var att, som ni kommer läsa alldeles nedanför, så att säga liveblogga om nya DIOYY-skivan. Men internet dog. Allt kommer dock ändå, i efterhand. Försök känna livekänslan. Den är fräck.

-----------------------------------------------------------------------

Alldeles i detta nu lyssnar jag på Does it Offend You, Yeah?'s supernya skiva, för första gången någonsin. Jag tänkte att det kan ju vara hur roligt som helst nästan att göra en första-intryck-recension. Bara för er liksom.

Det första jag kan konstatera är att man känner igen bandet. Det är fortfarande fokus på basgångar och rytmer som så småningom exploderar och blir världens mest energiska superelectrotechnopunkpop. Men samtidigt märks det att bandet velat utvecklas. Rytmerna och takterna är mer avancerade framför allt.

De har även med iaf minst en lite popigare låt (som Dawn of the Dead eller Beeing bad feels pretty good från debuten), vilket känns lite oväntat. Av spelningar och typ inställningen att döma verkar de onekligen gilla freak out-låtarna mer. Men dynamik är viktigt och det verkar bandet ha fattat, bra jobbat!

Snygga och tighta låtövergångar! Allt känns genomtänkt so far!

Spår 6 låter lite Muse-ig. Haha!

Jävlar vad denna skivan kommer röjas till. På alla fester och festivaler. Oavbrutet.

Någon rapar på en låt! Det känns lite konstigt. Men kul! Känns verkligen som en hiphoplåt, någon tjej sjunger refrängen också. Men beatet är står DIOYY för, och det kommer ingen tvivla på.

Varken Karin eller Coolof är med och sjunger på The Knife. Den är istället jättekäck och glättig. Antagligen deras glättigaste någonsin. Glättigt värre! Och där kom det inte lite kvinnokör också! Wow!

Skivan avslutas med en ballad! Eller iaf en lugn låt! Vem hade kunnat tro det? Sicken grey!
Den drog förvisso igång något framåt slutet, men fortfarande lågt tempo. En typisk avslutningslåt. Lite tidiga Kent-vibbar faktiskt.