15. The Vaccines - What Did You Expect From The Vaccines?
Det allra främsta med What Did You Expect From The Vaccines? är givetvis den oändliga hit-potentialen i varenda låt. Vilken låt som helst hade kunnat agera som singel. Även mellanspåren och balladerna är tillräckligt starka för att erövra en gigantisk folkmassa.
Det har dom också gjort. Från att vara en nästan för typisk NME-hype i början till att spela på dom största scenerna på dom största brittiska festivalerna har dom gått. Förmodligen föll vi för tonårsattityden och naiva texter om ungdomliga petitesser som i efterhand bara kommer skrattas åt. Eller så tröttnar vi bara inte på reverb-gitarrer och unga män mer lite halvkrassliga röster.
Jag får för mig att dom är ett sådant band som spelar på skol/gymnasie/college/universitets-fester i amerikanska filmer som ska utspela sig på 60-talet. Eller kanske 70-talet, vad vet jag. Hursomhelst har dom alla förutsättningar för att lyckas vinna både en sådan publik och en kräsen från 2011.

Låt: All in White







14. Gang Gang Dance - Eye Contact
På Eye Contact låter Gang Gang Dance lyssnaren bli lite teasad av dom långa inledande partierna som hittas i ungefär varje låt. Drägglande väntar man på att kaoset ska bryta ut. Det gör det så småningom.
Gang Gang Dance lyckas blanda riktiga techno-synthar med en ständigt mystisk röst som mer skriker än sjunger i ovanliga skalor, och resultatet blir suverän NY-indie som svänger mer än jag någonsin hört Gang Gang Dance svänga. Kanske beror det på att jag inte är tillräckligt insatt (troligt), eller så är Eye Contact helt enkelt en kanonskiva (troligt, igen).

Låt: Sacer







13. Those Dancing Days - Daydreams & Nigtmares
Världens näst bästa tjejband följer upp den något ojämna debut-skivan med en betydligt starkare indiepopskiva. Det är tydligt att TDD fått kvalificerad hjälp med produktion och inspelning på Daydreams & Nightmares. Det låter snyggare, renare, vackrare, tyngre och mjukare på samma gång, utan att band-identiteten rörts eller förstörts.
Linnea sjunger fortfarande fantastiskt och Cissi sneglar onekligen på skivbolagskollegan Matt Tong bakom trummorna. Tillsammans väver dom alla fram perfekt gladpopmusik som både svänger och berör. Dom har dessutom lyckats skapa två-tre givna hits, strategiskt utplacerade i album-låtlistan.

Låt: Help Me Close My Eyes







12. Cut Copy - Zonoscope
Melankolisk dans-synth-musik är svår att tröttna på. Framför allt när den görs på ett så tillfredställande sätt som Cut Copy gör den. Fantastiska synthmattor som aldrig förstått att New Order lagt ner (fast dom gör väl reunion nu igen?) varvas med 80-talsdisco-ljud med 80-talsdisco-rytmer. Catchy melodier och starka refränger avlöses av längre monotona intrumentala mellanspel. Och alltid lite på gränsen att bli för cheesy, men utan att trilla över.
Syftet är dock alltid samma. Cut Copy bjuder alla på disco. Och vill man inte dansa får man väl försöka sjunka in i sitt inre till dom, säkerligen, kalasfina låttexterna. Men där kan jag ju som ni vet inte uttala mig. Så min rekomendation blir därför bara: Lyssna och dansa.

Låt: Need You Now







11. Kasabian - Velociraptor!
Den där Gaffa-texten om Velociraptor! är förfärligt underhållande. Visst har väl Kasabian aldrig varit speciellt nyskapande, men så märkliga att man inte förstår vad det handlar om?
Det är väl ganska självklart att Kasabian handlar om att göra musik ingen blir särskilt förvånad över, musik som funnits på dom brittiska öarna i flera decennier. Men i vissa fall är det ovesäntligt. Kasabian är nämligen uppenbarligen genier på att göra enkel britpopmusik, som bara är för bra för att ogilla.
Velociraptor! är en jämn skiva där varje låt har singelpotential, eller åtminstone snudd på. Att dom dessutom, i sin enkelhet, är tillräckligt utmanande för att inte bli alltför slätstrukna (det finns mängder av den varan från UK också), gör skivan till en, återigen, perfekt popskiva. Vem bryr sig om Gaffa anyway?

Låt: Goodbye Kiss