Jag tog en paus. Sen kom jag tillbaka med det ni alla längtat efter. Höjdpunkten på ullegullebloggen varje år.
Skivfetishisten ger sin version på året som gått.

20. Foster The People - Torches
Man anade en ny favorit redan när Hultsfred släppte Foster The People och länkade till Pumped Up Kids. När sedan hits-listan byggdes på med Houdini och Helena Beat blev det tydligt att Torches inte är ett album som kommer hamna utanför topp 20.
Det lite beach-aktigt sväniga synthiga indiepopsoundet i kombination med en originell röst och riktiga goingar till poplåtar räckte för att övertyga mig. Enda felet med Foster The People år 2011 var att de promt skulle krocka med Cut Copy på Hultsfred. Jävla fan.

Låt: Houdini







19. Is Tropical - Native To
Vad många kitsuné-band misslyckas med efter att ha haft med en kanonlåt på någon av Kitsuné-blandskivsutgivningarna är att följa upp låten med ytterligare ett gäng bra låtar på ett album.
Is Tropical visade att det går. Native To är för all del en ganska spretig skiva som blandar och ger. Ibland får vi höra typisk Kitsuné-indie-electro medans vissa låtar är mer åt rockhållet. Dock alltid samma distade lead-sång och samma karaktäristiska attityd. Och oftast med maximal dansuppmuntran och öldrickarindiefest-längtan.
Det räcker långt, bara det.

Låt: Lies







18. Radiohead - The King of Limbs
När det gäller Radiohead handlar det inte längre om att motivera varför albumet är med på årsbästalistan, utan att motivera varför det inte hamnade på plats 1.
The King of Limbs är ett kanonalbum, bara inte riktigt lika kanon som Kid A eller In Rainbows.
Dels känns skivan helt enkelt för kort. Efter 37 minuter och 33 sekunder är den över. Under den tiden upplever man ett, som vanligt, experimenterande Radiohead som blandar elektroniska trummor med jazzrytmer och Thom Yorkes vackra röst. Men de allra starkaste melodierna har han lämnat till nästa skiva, får vi förmoda. För upp i Everything in its right place- eller Nude-klass når den aldrig riktigt.
Trots detta är The King of Limbs en av årets bästa, och Give up the Ghost når högt upp på bästa låtarna-listan.

Låt: Give up the Ghost








17. Little Comets - In Search of Elusive Little Comets
År 2011 är gitarrer bara intressant om dom antingen är invävda i tillräckligt mycket effekter för att inte uppfattas som gitarrer längre, eller om dom samsas med tunga technobeats.
Little Comets passar inte in på någon av ovanstående. För två-tre år sedan hade ingen blivit förvånad om dom hade hamnat i toppen av en årsbästa-lista av mig, men iår?
I detta fallet är jag beredd att vika mig. Little Comets är alldeles för fyndigt svängiga för att stå emot. Ofantligt snyggt gitarrspel med Modest Mouse-vibbar och melodier som fastnar redan innan man hört låtarna.
Allt sammansatt med både energi och spelglädje.

Låt: One Night in October







16. Feed Me - Feed Me's Big Adventure
Det känns som ett måste att ha med en dubstep-skiva på listan 2011. Om än lite motvilligt. Men det som gör Feed Me större än mycket annan superpopulär dubstep är mestadels att Feed Me är så mycket mer än dubstep.
Många låtar på Feed Me's Big Adventure saknar till och med dom djupa basgångarna i halvtakt. Helt plötsligt är Feed Me bara galet svängig electro med högsta klass-produktion. Och när väl dubstep-beatsen tittar fram gör dom det med en sådan tyngd att vilken Skrillex-hatare som helst inte kan låta bli att komma på sig själv med att gunga med.

Låt: Clodburn